ste mönstren af vår förnämsta grannes väl disI ciplinerade krigares hvilken icke, så vidt möjligt, af det uppmärksamma General-befälet blifvit eller blifver införd äfven hos oss. Man bör rättvisa denna omtanka hos vederbörande för soldatens och dess befäls snygghet och prydliga utseende, hvilket, enligt förre Stats-Secreteraren för Krigsårenderne, Arnells yttrande på Riddarhuset, då detta ämne en gång var i fråga, icke litet bidrager till krigarens tapperhet. (2) Men saken har äfven en annan sida. Hvarje uniforms-förändring som gäller hela armdeens personal, åstadkommer en etydlig utgift för de rustoch roteringsskyldige, och denna utgift är en indivekt beskattning, eburu den icke synes bland inkomsterna i kapital-räkningen. Om vi antaga att Svenska vapenstyrkan består af 40,600 man, så uppgår denna beskattning, endast för en så obetydlig förändring i snitten på ett plagg, att den kunde fås för tolf skillingar, vårt minsta sedelmynt, redan till 10,000 Riksdaler; att icke tala om betydligare förändringar hvilka kosta mångdubbelt denna summa för hvarje gång. Vi kunna icke med säkerhet uppgifva huru många General-odres, som på de sednaste tio åren blifvit gifne ang:de uniforms-förändringar, men om de, såsom vi hört sägas, skulle uppgå till mer än hundrade, så är det Jätt att uträkna hvilka kostnader detta medfört. Men det är icke nog att den roteringsskyldige genom sådana ombyten, hvilka i det hela verka föga till eller ifrån för fosterlandets försvar, får vidkännas en tunga, hvari han icke kan söka någun rättelse; den drabbar i lika mån befälet, hvars medlemmar med sina icke öfverdrifna löner, åtminstone vid landtregementerna, ändå ofta hafva knappt nog att slå sig ut, sedan de betalt en hög accordsränta och exa dryg afgift för den lysande musikstaten, som utgör hvarje regementes lyx och blifvit föremål för en verklig täflan mellan corpserne. Då härtill komma täta reforiner å deras uniformer, bvilka icke aflöpa utan kostnad, men icke ens af den fattigaste kunna undvikas, så är det icke underligt om så mången militär på landsbygden skuldsätter sig, och råkar i en belägenhet som gör honom till föremål för vänners och medborgares ömma deltagande. Den vore åtminstone i någon mån mindre kännbar, om vederbörande antogo tillen lika orygglig regel, i detta, som de synas gjort deti många andra fall, att helst förblifva vid det gamla, icke bråka sin hjerna med så många reformer, Sannolikt skulle. likväl folket härvid både tiga och tacka. Vi anföra dessa reflexioner i anledning af en insänd upsats, den vi här nedan meddela, hikväl onder förbehåll, att vi icke kunna på siffran ansvara för uppgifna dimensioner och viser: Till Bedaktionen af Aftonbladet. M. IL har någoutid yrkat att militären gynnades framför Ikikets öfrige innevånare; men utt detta icke altid inträffar, och alt Officers-corpsen stundom får rätt väl betala