ste mönstren af vår förnämsta grannes väl dis- I
ciplinerade krigares hvilken icke, så vidt
möjligt, af det uppmärksamma General-befä-
let blifvit eller blifver införd äfven hos oss.
Man bör rättvisa denna omtanka hos veder-
börande för soldatens och dess befäls snygghet
och prydliga utseende, hvilket, enligt förre
Stats-Secreteraren för Krigsårenderne, Arnells
yttrande på Riddarhuset, då detta ämne en
gång var i fråga, icke litet bidrager till kri-
garens tapperhet. (2) Men saken har äfven en
annan sida. Hvarje uniforms-förändring som
gäller hela armdeens personal, åstadkommer en
etydlig utgift för de rust- och roterings-
skyldige, och denna utgift är en indivekt beskatt-
ning, eburu den icke synes bland inkomsterna
i kapital-räkningen. Om vi antaga att Sven-
ska vapenstyrkan består af 40,600 man, så
uppgår denna beskattning, endast för en så
obetydlig förändring i snitten på ett plagg,
att den kunde fås för tolf skillingar, vårt min-
sta sedelmynt, redan till 10,000 Riksdaler; att
icke tala om betydligare förändringar hvilka
kosta mångdubbelt denna summa för hvarje
gång. Vi kunna icke med säkerhet uppgifva
huru många General-odres, som på de sedna-
ste tio åren blifvit gifne ang:de uniforms-för-
ändringar, men om de, såsom vi hört sägas,
skulle uppgå till mer än hundrade, så är det
Jätt att uträkna hvilka kostnader detta med-
fört. -
Men det är icke nog att den roteringsskyl-
dige genom sådana ombyten, hvilka i det he-
la verka föga till eller ifrån för fosterlandets
försvar, får vidkännas en tunga, hvari han
icke kan söka någun rättelse; den drabbar i
lika mån befälet, hvars medlemmar med sina
icke öfverdrifna löner, åtminstone vid landt-
regementerna, ändå ofta hafva knappt nog att
slå sig ut, sedan de betalt en hög accords-
ränta och exa dryg afgift för den lysande mu-
sikstaten, som utgör hvarje regementes lyx
och blifvit föremål för en verklig täflan
mellan corpserne. Då härtill komma täta re-
foriner å deras uniformer, bvilka icke aflöpa
utan kostnad, men icke ens af den fattigaste
kunna undvikas, så är det icke underligt om
så mången militär på landsbygden skuldsätter
sig, och råkar i en belägenhet som gör honom
till föremål för vänners och medborgares öm-
ma deltagande. Den vore åtminstone i någon
mån mindre kännbar, om vederbörande anto-
go tillen lika orygglig regel, i detta, som de
synas gjort deti många andra fall, att helst
förblifva vid det gamla, icke bråka sin hjer-
na med så många reformer, Sannolikt skulle.
likväl folket härvid både tiga och tacka.
Vi anföra dessa reflexioner i anledning af
en insänd upsats, den vi här nedan meddela,
hikväl onder förbehåll, att vi icke kunna på
siffran ansvara för uppgifna dimensioner och
viser:
Till Bedaktionen af Aftonbladet.
M. IL har någoutid yrkat att militären
gynnades framför Ikikets öfrige innevånare;
men utt detta icke altid inträffar, och alt Of-
ficers-corpsen stundom får rätt väl betala