allmänt förebraår värt befordringssystem, ligger icke blott i förbiseendet af den praktiska öfningen, utan tros snarare ligaa dervuti, att alltför litet afseende göres på grundliga kunskaper i allmänhet. Denna förebråelse har man ofta riktat emot hela vår förvaltning. Det synes ock vara ett hufvudfel i sjelfva embetsverkens organisation, att en mängd rent mekaniska, eller renskrifvarebefattiningar gifva rått till tur och befordran. Dervigenom dragas en mängd ynglingar in i embetsverken innan de ännu hunnit fullanda sin akademiska bildning, och mången, knapt nog. med vanliga skolstudier, skyrdar in uti tjenstgöring, blott för att desto förr få räkna tur. Tjensteåren blifva honom vigtigare, än kunskaperna. Deraf kommer, tvärtemot hvad Min erva påstår, att våra enbetsmän i allmänheticke så mycket sakna rutin som kunskaper. Vi: böra icke förbigå, att envigtig orsak till detta förhållande ligger hos våra Akademier. Hvilken obetydlig grad af förberedande kunskäper fordrar man icke af dem som anmäla sig till de så kallade Embets-examina! Juristerne undergå en höglärd examen i modersmålet, och vid deras så kallade lLatinska skrifningy lemnas de med en förnäm högdragenhet åt sitt öde. Ej engång: en logisk kurs, så nödvändig för lag-tillämpningen, be höfves, utan man åtnöjer sig med några utanläxor i den praktiska filosofien. Derpå kommer sjelfva bufvudexamen. AF kameralisterne fordrar mar nästan fatet. Den juridiska examen kan stundom vara rigorös nog; men vi påminna oss äfven att hafva sett skrifna lärokurser i denna vetenskap på tio ark, omogna och andelösa compilationer af anspråksfulla termer, mera ämnade att bilda charlataner, än insigtsfulla Embetsmän, Man hör ofta ynglingarne sjelfve skratta åt sitt genomgångna lärdomsprof. Om den qvasi-examen som derefter anställes i Embetsverken, är ej värdt att tala. — Nog af — Akademien synes uöjd, blott bon sjelf äger förråd af lärdom, och Staten får, liksom Lazarus, vara nöjd med de kunskapssmulor söm falla från hennes bord, — de må vara så små som hälst. Läsaren täcktes ursäkta denna digression, som visar att prerogativet af bristande kunskaper icke blott tillhör de högre platserna, utan är jemnt fördeladt åt Embetsmäni all-j mänhet.. Den så katlade Riksdagsvägen leder i och för sig sjelf icke till något ondt; Ooxvägen inowa Embetsvesken är föga bättre, Det måste till och med, under förutsöttning, att Regeris gen alltid i första rumnet ! gör afseende på sann duglighet, medgifvas att Riksdagarna lemna till ådagsläggande deraf ett tillfälle, icke . så: mycket uns der maenhuggningen? på Riddarhuset, som under arbetet i Utskotten. I representationen förekomma ju de vigtisaste frågorna; att granska huruvida gamla I mpättningar passa efter folkets behof, eller PIN nya äro mera ändamålsenliga i. deras stälba, Det är sedan gamla tider kändt, att förnäsan att organisera, alltid varit ett känne1 2 oo An Plan nn cofamana st b.. on TE 1