allmänt förebraår värt befordringssystem, lig-
ger icke blott i förbiseendet af den praktiska
öfningen, utan tros snarare ligaa dervuti, att
alltför litet afseende göres på grundliga kun-
skaper i allmänhet. Denna förebråelse har
man ofta riktat emot hela vår förvaltning.
Det synes ock vara ett hufvudfel i sjelfva
embetsverkens organisation, att en mängd
rent mekaniska, eller renskrifvarebefattinin-
gar gifva rått till tur och befordran. Dervi-
genom dragas en mängd ynglingar in i em-
betsverken innan de ännu hunnit fullanda
sin akademiska bildning, och mången, knapt
nog. med vanliga skolstudier, skyrdar in uti
tjenstgöring, blott för att desto förr få räkna
tur. Tjensteåren blifva honom vigtigare, än
kunskaperna. Deraf kommer, tvärtemot hvad
Min erva påstår, att våra enbetsmän i allmän-
heticke så mycket sakna rutin som kunskaper.
Vi: böra icke förbigå, att envigtig orsak
till detta förhållande ligger hos våra Akade-
mier. Hvilken obetydlig grad af förberedan-
de kunskäper fordrar man icke af dem som
anmäla sig till de så kallade Embets-examina!
Juristerne undergå en höglärd examen i mo-
dersmålet, och vid deras så kallade lLatinska
skrifningy lemnas de med en förnäm hög-
dragenhet åt sitt öde. Ej engång: en logisk
kurs, så nödvändig för lag-tillämpningen, be-
höfves, utan man åtnöjer sig med några utan-
läxor i den praktiska filosofien. Derpå kom-
mer sjelfva bufvudexamen. AF kameralisterne
fordrar mar nästan fatet. Den juridiska exa-
men kan stundom vara rigorös nog; men vi
påminna oss äfven att hafva sett skrifna läro-
kurser i denna vetenskap på tio ark, omogna
och andelösa compilationer af anspråksfulla ter-
mer, mera ämnade att bilda charlataner, än
insigtsfulla Embetsmän, Man hör ofta yng-
lingarne sjelfve skratta åt sitt genomgångna
lärdomsprof. Om den qvasi-examen som der-
efter anställes i Embetsverken, är ej värdt att
tala. — Nog af — Akademien synes uöjd, blott
bon sjelf äger förråd af lärdom, och Staten får,
liksom Lazarus, vara nöjd med de kunskaps-
smulor söm falla från hennes bord, — de må
vara så små som hälst.
Läsaren täcktes ursäkta denna digression,
som visar att prerogativet af bristande kun-
skaper icke blott tillhör de högre platserna,
utan är jemnt fördeladt åt Embetsmäni all-j
mänhet.. Den så katlade Riksdagsvägen le-
der i och för sig sjelf icke till något ondt;
Ooxvägen inowa Embetsvesken är föga bättre,
Det måste till och med, under förutsött-
ning, att Regeris gen alltid i första rumnet !
gör afseende på sann duglighet, medgifvas
att Riksdagarna lemna till ådagsläggande
deraf ett tillfälle, icke . så: mycket uns
der maenhuggningen? på Riddarhuset, som
under arbetet i Utskotten.
I representationen förekomma ju de vigti-
saste frågorna; att granska huruvida gamla I
mpättningar passa efter folkets behof, eller
PIN nya äro mera ändamålsenliga i. deras stäl-
ba, Det är sedan gamla tider kändt, att för-
näsan att organisera, alltid varit ett känne-
1 2 oo An
Plan nn cofamana st b.. on TE 1