som mötas och korssa hvarann, denna lyx i alla bodar, denna rörelse, denna ymniga omsättning af contanter! detta folk, fullt af trygghet och öfverlåtelse, som af sig sjelf åter kommer till sina förlustelsevanor, sina häfdvunna nöjen! Och det är denna nation, som man svärtar i Europas ögon; sådana äro dessa revolutionärer, dessa menniskoätare; som skola skaka alla throner — blott för det de begära en smula frihet af sin regering, något litet ytt1e välstånd af de Statsmän, som göra anspråk på den äfventyrliga äran att leda deras öden. På Ludvig Philips slott har varit bal — en bal mera lysande än i Carl X:s ståtligaste dagar: Man: såg der sköna prinsessor med blonda hår och ädla damer af alla sköldemärken och alla epoker. Paiviet var icke mera ärftligt, och de ånga arfvingarne af urgamla monarkiska namn och kejserlig aristokrati buro icke mera den äppelgröna klädningen, men de dansade derföre icke mindre, och quadrillerne vore icke derföre mindre animerade, och de unga flickornas bjertan suckade icke mindre efter. ynglingarne — ehuru dessa icke längre till hemgift medförde hermelins-manteln och en stol i Luxemburgska palatset. Allt var glädje och lif, allt andades framtid och tillförsigt. Och man talade om välgörenhet, och unga sköna hertiginnor bestormade lysande ungherrar att teckna för Polen. En lotterisedel för det. stackars Polen !? så ropades i alla quadriller. Sorgliga motsatts! Polen faller blödande vid despotens thron — och det är under denaa krona, skimrande af tuser sperma-ljus, i hvirfveln af dessa yra nöjen, som man tigger för ett folk, hvilket man bordt uppresa med ära och kraft! Jag vet icke hur — men dessa. lysande dekorationer i Tuillerierne, dessa tropheer, dessa kristaller, allt syntes mig öfverdraget med ett sorgflor, och midt. ibland dessa glädjeblixtrande anleten tyckte jag mig se den ädla Furstipnan Czartorisky, den bjeltemodiga Gvrefvinban Plater — förföljde, irrande utan skydd. Äfven de egde fordom kungliga eachmirer och pelsverk, diamanter, vapen prydda carosser, länder och talrika tjenare. Nå väl! en vaeker dagsöfvergåfvo. de allt detta, sålde eller förpantade ällt, uppoffrade allt för fäderpeslandet !?