som mötas och korssa hvarann, denna lyx i
alla bodar, denna rörelse, denna ymniga om-
sättning af contanter! detta folk, fullt af
trygghet och öfverlåtelse, som af sig sjelf åter
kommer till sina förlustelsevanor, sina häfd-
vunna nöjen! Och det är denna nation, som
man svärtar i Europas ögon; sådana äro dessa
revolutionärer, dessa menniskoätare; som skola
skaka alla throner — blott för det de begära
en smula frihet af sin regering, något litet ytt-
1e välstånd af de Statsmän, som göra anspråk
på den äfventyrliga äran att leda deras öden.
På Ludvig Philips slott har varit bal — en
bal mera lysande än i Carl X:s ståtligaste da-
gar: Man: såg der sköna prinsessor med blon-
da hår och ädla damer af alla sköldemärken
och alla epoker. Paiviet var icke mera ärft-
ligt, och de ånga arfvingarne af urgamla mo-
narkiska namn och kejserlig aristokrati buro
icke mera den äppelgröna klädningen, men de
dansade derföre icke mindre, och quadrillerne
vore icke derföre mindre animerade, och de
unga flickornas bjertan suckade icke mindre
efter. ynglingarne — ehuru dessa icke längre
till hemgift medförde hermelins-manteln och
en stol i Luxemburgska palatset. Allt var
glädje och lif, allt andades framtid och till-
försigt.
Och man talade om välgörenhet, och unga
sköna hertiginnor bestormade lysande ungher-
rar att teckna för Polen. En lotterisedel för
det. stackars Polen !? så ropades i alla qua-
driller. Sorgliga motsatts! Polen faller blödan-
de vid despotens thron — och det är under
denaa krona, skimrande af tuser sperma-ljus,
i hvirfveln af dessa yra nöjen, som man tigger
för ett folk, hvilket man bordt uppresa med
ära och kraft! Jag vet icke hur — men dessa.
lysande dekorationer i Tuillerierne, dessa tro-
pheer, dessa kristaller, allt syntes mig öfver-
draget med ett sorgflor, och midt. ibland dessa
glädjeblixtrande anleten tyckte jag mig se den
ädla Furstipnan Czartorisky, den bjeltemodiga
Gvrefvinban Plater — förföljde, irrande utan
skydd. Äfven de egde fordom kungliga each-
mirer och pelsverk, diamanter, vapen prydda
carosser, länder och talrika tjenare. Nå väl!
en vaeker dagsöfvergåfvo. de allt detta, sålde
eller förpantade ällt, uppoffrade allt för fäder-
peslandet !?