hn I Sedna Itt natten Q Fn rn föranledas till denna reflexion af nedanstående, från Åhse Härad i Skaraborgs Län oss tillsända bidrag till taflan af tillståndet i landsorten. Kungörelse. För resterande Krono Uppbörds-medel, utpantade 86 hästar, 38 st. oxar, 152 kor, 46 ungnöt och 132 får, samt koppar af flera kittlar och biränvinstyger, fjäderbolster och putor, Stålaxlesvagnar. och kärror, plogar, harfvor och kälkar jemte några hus; kommer genom ezecutiv. auction å tingsstället Grästorp d. 283:de dennes att försäljas kl. 10 f. m. emot vid slaet erläggande betalning, hvilket härmed till bugade köpares underrättelse kungöres. — Askjum d. 10 Dec. 1831: E. H. Bergin. Uppläst i Särestads kyrka den 18:de December 1831, ef SN J. Liedberg. Man kan icke utan rörelse genomläsa denna förteckning på effekter, utpantade för kronoutskylder. Det lär icke undfalla läsaren att de bestå nästan endast af nödvändighetsartiklar, hvilka den arma landtmannen måste låta kronån Lagligen borttaga — för att dermed betala hennes skyddande försäkran att de icke skola. olagligen borttagas af någon annan? Vi tillhöra icke dem som neka att erkänna, det ju Svenska folket: har skäl att glädje sig åt det lugn som vi njutai jemförelse mot flere andra länder. Men vi kunna lika litet gilla: deras handlingssätt, som -begagna förevändningen af denna: fördel, för alt söka bortskymma den stora mängdens ekonomiska belägenhet, som utskrika: hvar och-:en för illasinnad, hvilken icke vill tro, att Svenska landsbygden. flyter, likasom Canaan, af mjölk och hanoz, Vi ha förut yttrat, och komma ofta att upprepa den. öfvertygelsen, att ingen sann förkofran och kraft för landet är att vänta, så länge man icke gör allt för att lyfta massan af jordbrukare ur deras nedtryckta belägenhet. Det är besynnerligt att man ryser vid läsningen af beskrifningerne öfver den nöd, som -det IrJändska presterskapet föranleder genom utPpressningarna af den öfverdrifna tionden till Protestantiska kyrkan, och att man anser såsom något oerhördt, att bonden derför nödgas t sälja sin enda ko och sina dragare, men deremot, åtminstone inom representationen, gör så föga afseende på likartade förhållanden i vårt eget land. Är icke olyckan för den utpantade lika stor, om hans sista skärf går till den andliga eller verldsliga hierarchien? Man bör erkänna, hvad Skaraborgs län beträffar, att missväxter till stor del vållat den vanmakt som der råder. Men till dem, som vid Riksdagarna äro så villige att ropa ja till allt, Hemställa vi, om icke den ansträngning, bvari landtbrukaren är försatt, äfven i medel! måttigt goda år, för att kunna betala sina -nt! skylder, är förnämsta orsaken till have oförmåsa då han ficke har något öfver i de hårda åren. Måtte de som proponerade och de tom: röstade för de sista för böjda statsh dragen,