Min fantasis
Sitt hjertas öcken hinner —
Och- villans tjusning blir i qval förbytt.
Vi beklagasden sorgliga vändbdingen och
hoppas Författarinnan en annan gång måtte
få sin fantasis dröm angenämare realiserad.
Harpan af Gfm är en liten förträflig ut-
förd bit, ehuru sjelfva ämnet synes allvför
hemskt för att stå tillsamneans med en har-
polek, I allmänhet lyckas Hr Gfm bättre i
sådana stycken än i en: Pindarisk flygt. Hans
sång mö är mera nätt, älskvärd och kånslo-
full, än dristig och majestätisk. Uti Fvif
baren, pag. 129, har hans Pegasus i början
med framgång tagit sin flygt mot de högre
ymderna, men vi frukta att det dei bör-
jat svindla det ädla djuret för ögonen, då
skalden talar om menniskans vishet och hu-
ra under sina forskningar au åter upp till
högsta , fjäll hon klänger; Der svart-
par bimlen, stjernan lyser matt; och.
solen lik en glödgad kula hänger,
förutan strålar, i ett grafchers natt
c. Recensenten , som aldrig varit uppe
på något högre fiell än Skinnarviksbergen
och Mosebacke, kan väl icke upplysa ora
himlen svastnar och stjernorna martas när
man kommer ofvan. molnen, man skulte ef-
ter trovärdiga resandes berättelser våga tro
att förhållandet är tvärtom. Till Förf:
rättvisande bör dock nämnas, att han. sjelf
uti en not reserverat sig i afseende å den-
ma bild, säsom hemted ur resandes Bbeskvif-
ning om tillståndet på jordens högsta fjell-
toppar.! — Abstragetisåens och det Oändli-
gas rymder äre i allmänhet ett vådligt
farvatten ; det är blott en Shakespeare, en
tzoethe, en Byron förbehållet att lugnt trot-
sa detta element.
Ibland Hr M—ns stycken. utmärker sig i
vårt tyeke Tiggaren för renhet i diction
och en enkel: men likväl poetisk tankegång.
Diotimas syn har förut varit meddelad i
detta blad, hvilket förbjuder oss ett yttran-
de derom. Novellen Maria Dundee eller
Polackarne i Stockholm, borde rättare kal-
las ett fragment, emedan det icke äger den
fulländning i handlingen, som tillbör novel-
len, men: har i öfrigt mycken förtjenst i
karaktersteckning och kostymering, och me-
ra än något föregående vi sett af Hr M—n,
med undantag kanske af qvinna-karak-
tererna, i) Johannis Fjellman. Ett serskillt
värde: hämtar denna: novell, äfvensom hela
boken;, af tvänne mästerliga contour-teck-
ningar af Hr Holmbergsons hand.
Emot Hv R—A, hvilken alltid gifvit sig
tillkänna: genom ett rundadt och agadt språk,
och. en: viss polityr i: sina. stycken, har man
haft skäll till den anmärkningen, att hans.
skaldmö: ofta: fallit: ned: tilll plattheter;. och.
dere än vi ha: uti: denne anledning: tyckt oss
sej att don. unge Poeten, redan: van på sin
pulminationspubkt.. IH RA har likväl
denna. gång på det angenämaste öfverraskat