Marinha, som lofvade regeringen hörsamhbet; deruppå blefvo samma dag polissoldaterna, 1600 man, (äfven bär innerligt hatade) inskeppade till Fort Villegagnom; under det man hotade dem, att släppa deras fier der, den 26 bataillonee, lösa på dem. Den 15 flyttade senatorernas kamare sina sessioner till palatset, för att, nära de Deputerade, lätt kunna kommunicera sig med dem, och Assamblea förklarade sig permänent. Man utgaf proklamationer; förmanade att icke befläcka äran af 7 April, Natiomalgardet blef definitivt decreteradt, och slutligen bildade sig den 16 en ny Batalhon dos officioes Soldados, i hvilken officerare af aka grader inträdde som soldater, besatte de vigtigaste posterna, och nu såg man Öfverstar, med gevär och patronkök, stå på post. Sådana. ansträngningar erinra om Preussarne 1813, och historien glömmer dem icke. Tropparne blefvo partivis inskeppade till sina provinser, många officerare afskedades, flyttåde o. d. och allt hvad man ännu den 20 hörde talas om antändning af tullhuset, ansågs blott som prat. Den 22 åtskiljde sig åter de begge kamrarne och all ögonblicklig fara har upphört; dock märkes verkan af de förminskade tullinkomsterna ganska eftertryckligt, Regentskapet och ministeören arbeta ifrigt — få se hur det går.