en omförmälörjan ett åtal 1 äppnu mera se, sedan den u blifvit allar uppdagadt än det i Afik söm desserbjudit sig åtal börjat; förment förryckfrihetslajag gjort en ramställning , leda allmiänrom jag nyss svårt för min ana skäl som män, bevisa, igen kan inhan har derråra blifvande kt verka på nat en effect adiga . oredor, öjde och föriglade genom ärda afsiglter villelsen kunret, utan att t, som regen kar ängsligt ika. uppträden der dock folsstro sin öfna allt vigtigt tryckfribet, i ljuset, icke , som endast en jury, som, säden, tillhöer, skall bei vårt land, , om än hans ra folk kunde sig af fasa — löfva förstånnän, stadde i vördnadsvärs pen kan kalla öfver sina liske förmå mig ende till den no yrkar emot igar, som tunAA Jaa Ak rv n aktning för sitt eget medvetande, för den: lag som: skyddar oss alla, och rättvisan, som är lika helig för alla partier — måste nödsakas medgifva, att jag är oskyldig till den öfverträdelse som man itillvitat mig. Då jag härvid begär uppmärksamhet på en korrt analys af det lagställe, som åklagaremakten åberopat emot mig, vågar jag tillika bedja det man erinrar sig, att aktor ieke satt i fråga blott ett mindre bhötesbelopp. Nej, då han i sitt memorial tilltrott sig yrka, att jag, i fullaste mått öfverträdt det anförda lagstället, och det af ett annat åtal är bekant, hvilken ny tydning han sökt införa af den derstädes omnämnda straftbestämningen, så lärer det ock icke vara osannolikt, att han uti sitt slutpåstående ämnar att emot mig yrka ett urbota ansvar, ett helt års förlust af den personliga friheten — och detta för det jag vågat att uppmana polismakten-att, till allmänhetens lugnande och upplysande (som: efter vanligt mennisko-begrepp utgör motsatsen af dess förvillande och förledande) undersöka halten af ett rykte, hvilket förklarades föga trovärdigt. Ett misstag i omdömet om lagens mening eller om naturen af det faktum, bvarpå man vill tillämpa den, skulle alltså möjligen kunna verka på en medborgares hela framtida välfärd — och denna erinran torde vara nog för att, från pröfningen i den blifvanda juryn, aflägsna all likgiltighet för undersökningen om det åberopåde lagrummets rätta och sannskyldiga mening. Vi känna alla innehållet af. 12 mom. 3 S. tryckfrihets-ordningen. Der förbjudes, såsom orden lyda, lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande De omständigheter, som karakterisera denna öfverträdelse, bestå alltså deruti, att någon i tryck 1) antingen berättar en faktisk osanning, såsom vore den en sanning; eller. gör en vanställd berättelse om ett verkligt factum; samt 2) vid beggedera röjer afsigt att förvilla eller förleda allmänheten. vå Häraf följer, att man aldeles icke öfverträder denna lag, då ens berättelse finnes sann; odå men icke vanställer det factum man, berättat ; och då dels berättelsens egen natur och dels framställningssättet ögonskenligen röja, satt författaren icke haft afsigt att dermed missleda allmänhetens omdöme. Tillämpar man åter dessa obestridliga sanningar på en tryckt berättelse derom, att ett rykte gålt; så måste man medgifva —8k an ce dass ha, stt laa sc nn MIRSEE AE slutsatser, så framt man icke will lemna, våra gtundlagar till pris åt ytliga deklamationer och åt den krassa lagvrängning, som utmärker aktors memorial. Jag behöfver icke erinra juryn derom, det vår tryckfribets-ordning utgör en del af vår con stitution; att denoas föreskrifter icke få dragas till analogier, extenderas eller inskränkas, och att, för att förekomma dessa för den medborgerliga säkerheten och särdeles yttrande-rätten vådliga medels hegagnande, icke blott regeringsformen tydligt befaller, att grundlagarne skola tolkas efter-bokstafven, utan lagstiftarne dessutom, såsom hade de ansett detta stadgande icke varit nog för att förekomma verkan af alla dylika insinuationer och jemuförelser, som aktor vid detta: tillfälle framställt; särskildt i tryckfrihetslagen föreskrifvit, att juryn, i intet fall må draga obestämda slutföljder af uttrycken. Följer man ej noga dessa vigtiga stadganden, utgörende svenska folkets palladium; anser man icke lagens helgd vara öfver all personlig vilja, om än så mäktig; så skall vägen snart öppnas för våld och förtryck; ty det är en verldshistorisk sanning, hvarpå samtiden gifvit en blodig bekväftelse, att despotismen vanligen börjar med att vränga 18garne och slätar med att tromipa dem under fötterna... Må ingen, eburu högt hen må vara lyfted, anse sig så rotfästad i lycka och nåd, att icke den dag kan koms ma, då han behöfver anropa lagarnas skydd mot ovilja och hat och förföljelse. Jag anhåller nu ödmjukligen att man: täcktes uppmärksamt genomläsa den åtalade artikeln. flvem bland mine vördade Domare, som vet — hvad allmänt är bekant — nemligen att det ifrågavarande ryktet verkligen gått, förr än berättelsen derom infördes i mitt blad, kan väl på ed och beder förklara: att min uppgift att detta rykte gått var en lögn? Hyem vill väl, då jag icke gifvit detta rykte något annat innehåll, än det verkligen hade, på sit! samvete förklara, att jag de;om gjort en vrängd framställning? Hvem vill väl — då jag icke upppifvit detta rykte såsom sannt; då jag tvärtom förklarat att jag icke sjelf trodde det; då jog icke berättat att några brunnar verkligen blifvit förgiftade, utan endåst att fruktlösa : försök dertiil omlalats, och då jag uttryckligen bad ait autoriteterne måtte undersöka ryktets anledvingar; — hbvem vill väl vid betänkande af allt detta förklara inför den Allseeude att med åtalade artikeln åsyftas Allmänhetens förvillande och förledande? att histarien våra Truck frin Tage trar Am