en omförmäl-
örjan ett åtal
1 äppnu mera
se, sedan den
u blifvit all-
ar uppdagadt
än det i Af-
ik söm dess-
- erbjudit sig
åtal börjat;
förment för-
ryckfrihetsla-
jag gjort en
ramställning ,
leda allmiän-
rom jag nyss
svårt för min
ana skäl som
män, bevisa,
igen kan in-
han har der-
råra blifvande
kt verka på
nat en effect
adiga . oredor,
öjde och för-
iglade genom
ärda afsiglter
villelsen kun-
ret, utan att
t, som rege-
n kar ängsligt
ika. uppträden
der dock fol-
sstro sin öf-
na allt vigtigt
tryckfribet,
i ljuset, icke
, som endast
en jury, som,
säden, tillhö-
er, skall be-
i vårt land,
, om än hans
ra folk kunde
sig af fasa —
löfva förstån-
nän, stadde i
vördnadsvärs
pen kan kalla
öfver sina li-
ske förmå mig
ende till den
no yrkar emot
igar, som tun-
AA Jaa Ak rv n
aktning för sitt eget medvetande, för den:
lag som: skyddar oss alla, och rättvisan,
som är lika helig för alla partier — måste
nödsakas medgifva, att jag är oskyldig till
den öfverträdelse som man itillvitat mig.
Då jag härvid begär uppmärksamhet på
en korrt analys af det lagställe, som åkla-
garemakten åberopat emot mig, vågar jag
tillika bedja det man erinrar sig, att aktor
ieke satt i fråga blott ett mindre bhötesbe-
lopp. Nej, då han i sitt memorial tilltrott
sig yrka, att jag, i fullaste mått öfver-
trädt det anförda lagstället, och det af ett
annat åtal är bekant, hvilken ny tydning
han sökt införa af den derstädes omnämnda
straftbestämningen, så lärer det ock icke va-
ra osannolikt, att han uti sitt slutpåstående
ämnar att emot mig yrka ett urbota ansvar,
ett helt års förlust af den personliga frihe-
ten — och detta för det jag vågat att upp-
mana polismakten-att, till allmänhetens lug-
nande och upplysande (som: efter vanligt
mennisko-begrepp utgör motsatsen af dess
förvillande och förledande) undersöka hal-
ten af ett rykte, hvilket förklarades föga
trovärdigt. Ett misstag i omdömet om la-
gens mening eller om naturen af det faktum,
bvarpå man vill tillämpa den, skulle alltså
möjligen kunna verka på en medborgares
hela framtida välfärd — och denna erinran
torde vara nog för att, från pröfningen i
den blifvanda juryn, aflägsna all likgiltig-
het för undersökningen om det åberopåde
lagrummets rätta och sannskyldiga mening.
Vi känna alla innehållet af. 12 mom. 3
S. tryckfrihets-ordningen. Der förbjudes,
såsom orden lyda, lögnaktiga uppgifter
och vrängda framställningar till allmänhe-
tens förvillande och förledande De om-
ständigheter, som karakterisera denna öf-
verträdelse, bestå alltså deruti, att någon i
tryck 1) antingen berättar en faktisk osan-
ning, såsom vore den en sanning; eller. gör
en vanställd berättelse om ett verkligt fac-
tum; samt
2) vid beggedera röjer afsigt att förvilla
eller förleda allmänheten. vå
Häraf följer, att man aldeles icke öfver-
träder denna lag,
då ens berättelse finnes sann;
odå men icke vanställer det factum man,
berättat ; och
då dels berättelsens egen natur och dels
framställningssättet ögonskenligen röja,
satt författaren icke haft afsigt att der-
med missleda allmänhetens omdöme.
Tillämpar man åter dessa obestridliga san-
ningar på en tryckt berättelse derom, att
ett rykte gålt; så måste man medgifva
—8k an ce dass ha, stt laa sc nn MIRSEE AE
slutsatser, så framt man icke will lemna,
våra gtundlagar till pris åt ytliga dekla-
mationer och åt den krassa lagvrängning,
som utmärker aktors memorial. Jag be-
höfver icke erinra juryn derom, det vår
tryckfribets-ordning utgör en del af vår
con stitution; att denoas föreskrifter icke
få dragas till analogier, extenderas eller
inskränkas, och att, för att förekomma
dessa för den medborgerliga säkerheten och
särdeles yttrande-rätten vådliga medels he-
gagnande, icke blott regeringsformen tyd-
ligt befaller, att grundlagarne skola tolkas
efter-bokstafven, utan lagstiftarne dessutom,
såsom hade de ansett detta stadgande icke
varit nog för att förekomma verkan af
alla dylika insinuationer och jemuförelser,
som aktor vid detta: tillfälle framställt;
särskildt i tryckfrihetslagen föreskrifvit,
att juryn, i intet fall må draga obestämda
slutföljder af uttrycken. Följer man ej
noga dessa vigtiga stadganden, utgörende
svenska folkets palladium; anser man icke
lagens helgd vara öfver all personlig vilja,
om än så mäktig; så skall vägen snart
öppnas för våld och förtryck; ty det är
en verldshistorisk sanning, hvarpå samti-
den gifvit en blodig bekväftelse, att despo-
tismen vanligen börjar med att vränga 18-
garne och slätar med att tromipa dem un-
der fötterna... Må ingen, eburu högt hen
må vara lyfted, anse sig så rotfästad i
lycka och nåd, att icke den dag kan koms
ma, då han behöfver anropa lagarnas skydd
mot ovilja och hat och förföljelse.
Jag anhåller nu ödmjukligen att man:
täcktes uppmärksamt genomläsa den åta-
lade artikeln. flvem bland mine vördade
Domare, som vet — hvad allmänt är be-
kant — nemligen att det ifrågavarande
ryktet verkligen gått, förr än berättelsen
derom infördes i mitt blad, kan väl på
ed och beder förklara: att min uppgift att
detta rykte gått var en lögn? Hyem vill
väl, då jag icke gifvit detta rykte något
annat innehåll, än det verkligen hade, på
sit! samvete förklara, att jag de;om gjort
en vrängd framställning? Hvem vill väl —
då jag icke upppifvit detta rykte såsom
sannt; då jag tvärtom förklarat att jag icke
sjelf trodde det; då jog icke berättat att
några brunnar verkligen blifvit förgiftade,
utan endåst att fruktlösa : försök dertiil
omlalats, och då jag uttryckligen bad ait
autoriteterne måtte undersöka ryktets an-
ledvingar; — hbvem vill väl vid betän-
kande af allt detta förklara inför den All-
seeude att med åtalade artikeln åsyftas
Allmänhetens förvillande och förledande?
att histarien våra Truck frin
Tage trar Am