Till följe af. Justitve-Canziers-Emhetets, redan
inför Välloflice Kämners-Rätten företedde förord-
nande, får jag nu äran framställa grunderne för
det åtal, som blifvit anställdt emot Utgifvaren af
Tidningen: Aftonbladet i Stockholm, i anledning
af en, uti N:o 263 af samma Tidning införd arti-
tikel, rörande ett rykte om några Brunnars för-
menta förgiftning här i Hufvudstaden.
Artikeln var af följande lydelse: En berättel-
se har under nägra dagar cirkulerat, att en piga, som
sent på aftonen i Fredags i förra veckan, kommit
till Brunnen vid Södermalmstorg för alt hemta
vatten och anträffat en karl som hade hållit
på alt bryta upp dörren till bruunshusect, och att
han vid åsyn af pigan samt en karl, som jemväl
tillkommit, bade begifvit sig på flykten, - men i
brådskan glömt efter sig tvenne strutar, hvilka pi-
gan medtagit hem till sitt Herrskap, och som vid
undersökning funnits innehålla arsenik. — Ryktet
har för byarje dag utstyrt denna händelse med en
mäpgd biomständigheter och olika beskrifningar
på karlens utseende. Vi sätta för vår del icke
allt för mycket tro härtill; men märkvärdigt är,
att man i går hörde omtalas ett dylikt förgiftnings-
försök vid. den så kallade Norra eller S8urbrunn.
Då berättelser af en så ohygglig art äro för mån-
gen oroande, vore det väl, om de personer, från
hvilka de först utkommit, underrättade Autorite-
terpne derom, och allmänheten finge sig bekant
hvad som verkeligen kan hafva passerat, hvilket
- synes vara det endå medlet ått förekomma en så-
dan panisk fruktan, som den, hvilken för några år
sedan rådde 3 många hus för den heryktade Mam-
sellen t Pelisen, under hvilken förklädnad en
tjuf påstods hafva insmugit sig såsom föregifvcn
slägtinge 1 ett hus, der MHerrskapet tillfälligtvis
var bortrest.
Det torde i allmänhet icke kunna nekas, att en
hbyår, som omtalar, eller upprepar ett rykte, vare
sig i tal, i skrift eller i tryck, derigenom äfven
för egen del bidrager till dess utspridande; att då
rykten omtalas i tryckta skrifter, dessa sednares
författäre mera än andra befrämja utspridandet,
emedån tryckpressen är ett både hastigare, allmän-
nare och varaktigare intellectuelt befordringsme-
del, än tal och handskrift; samt slutligen att Tid-
ningsutgifvare i ännu så mycket högre grad bidra-
ga till ett dylikt spridande, som den periodiska
pressens större inverkaw på allmänheten, än den
vanliga bokpressens, af ingen au mera lärer be-
tviflas. Utgifvare af Dagblad och periodiska Skrif-
ter äro också af detta skäl, genom 4:de 7:de Mor
mentet Tryckfrihets-Förordningen, som orden ly-
da, framför andra, erindrade om cett rätt bruk
af Tryckfreiheten,. Om derföre sjelfva föremålet
för ett i Tidning inför Allmänheten omtaladt ryk-
te; vore en påtaglig osanning, så följer således der-
af, att Utgifvaren, som dermed, vare sig af elak-
het :eller al lättsinnighet framträdt, sjelf iklädt
sig den förhöjda ansvarigbeten , som si Lagen fin-
nes stadgad, så vida han nemligen icke, 1 så be-
stämda ordalag, och med framställning af så till-
räckliga och bindande motskäl till alla delar, ve-
derlagt det rykte han omtalat, att ingen kan der-
af förvillas eller förledas, Såknas all sådan veder-
läggning, har Utgifvaren gjort sig delaktig af en
lögnaktig uppgift. Finnes deremot en vederlägg-
ning, mevu endast half, eller bvad värre vore, li-
kasom med beräkning motsagd, har Nan, jemte en
alltid qvarstående lögnaktig uppgift, gjort en
vrängd framställning till allmänhetens förvillande
och förledande, Kommer nu vidare härtill, att
ryktet vore serdeles osannolikt så att utgifvaren
sjelf ej hade skäligen bordt kunna låta sig deraf
förvillas; eller att det rörde föremål, som på det
aldranärmaste anginge hela allmänhetens lif, hel-
sa, trefnad soch nödvändigaste behof, så alt det nä-
stan företrädesvis framför de flesta andrå vore eg-
nadt att uppväcka och nära en stundlig oro och