nu, den minsta brottslighet i den omförmäl-
da artikeln; jag ansåg från början ett åtal
derföre icke ens tänkbart, och änphu mera
styrktes jag i denna öfvertygelse, sedan den
verkställda polisundersökningen blifvit all--
mänt bekant och derigenom var uppdagadt
att ryktet verkligen, gått forr än det i Af-
tonbladet berättades — en sak som dess-
utom många rättsinnade män erbjudit sig
edeligen intyga.
Detta oaktadt har dock ett åtal börjat;
man har anklagat mig för en förment för-
brytelse mot 12 mom. 3 S. Tryckfrihetsla-
gen, under föregifvande att jag gjort en
osann uppgiföoch en vrängd framställning ,
i afsigt att förvilla och förleda allmän-
heten.
Under de förhållanden, hvarom jag nyss:
erinrat, har det varit alltför svårt för min
officiella Motpart att med sådana skäl som
kunna: gälla inför tänkande: män, bevisa,
att den -åtalade artikeln verkligen kan in-
begripas änder detta lagrum; han har der-
före i stället för att tala till våra blifvande
Domares förstånd, endast sökt verka på
derås känslor. Han har beväknat en effect
af dystra häntydningar på blodiga . oredor,
uppkomne i länder, der missnöjde och för-
tryckte : folk - varit. lätt .uppviglade genom
hviskaände rykten om åfskyvärda afsigter
hos de magtägande, — der förvillelsen -kun-
nat fritt -kvingsmyga i mörkret, utan att
skingras af en fri yttranderätt, som rege-
ringarne sjelfva bannlyst. Han har ängsligt
förespeglat möjligheten af dylika. uppträden
äfven bär i vårt fosterländ, der dock fol-
ket ännu icke är vandt att misstro sin öf-
verhet; der man. undeträttas on: allt vigtigt
som sker, genom en förnuftig- tryckfribet,
och der vi alla, vandrande i ljuset, icke
behöfva frukta de stötestenar, som endast
äro farliga i mörkret.
Iobillar sig aktor att finna en jury, som,
i mörkrädd ängslar för tppträden, tillhö-
rande blolt despotiska regioner, skall be-
traktas allt ovanligt, äfven i vårt land,
med bäfvan? Inbillar han sig, om än hans
historiska skildringar från andra folk kunde
bringa bufvudhåren att resa sig af fasa —
att denna isande känsla skall döfva förstån-
dets och samvetets röst hos män, stadde i
utöfning af den vigligaste ooh vördnadsvärs
daste funktion, hvartill Försynen kan kalla
en dödlig — den att dömma öfver sina li-
kar? — Jag åtminstone kan icke förmå mig
att befara något sådant. i
Men må det likväl, i anseende till den
ovanliga ansvarsgrad, som man yrkar emot
mig, och de mäktiga ansträngningar, som un-
derstödja dessa yrkanden — må det, säger
jag, i anseende härtill, likväl tillåtas mig,
att rigta uppmärksamheten derpå, att allt
dömmande är en förnufts-funktion, och att
man alltså icke, såsom mina motparter ön-