att en Stadsfiskäl med vederbörlig raeute,
i början af denna månad företagit en jagt
i vissa klädstånd, efter sängar, bord, drag-
kistor Öc. Jagten lärer hafva lyckats för-
träffligt, och bytet, som varit betydligt, lä-
rer hafva: blifvit bemburit till — hvem me-
nar läsaren? — till ägaren? — nej — till
Chulera Committen? — nej — — till Snic-
kare-Åldermannen Blömq vist. Då vi kalla
honom Snickare-Ålderman, veta vi ganska
väl, alt vi säga orätt, men vi följa Stadsfi-
skalens egna ord i en ofhiciel skrift. Man-
nen lärer vara hufvudman för Manufaktur-
snickrarna: Desse, som för korrt tid sedan
stridde för emancipationen undan allt skrå
och sökte skydda sig mot. dess jagträtt, des-
se, som, då voro det skrämda villebrådet,
hafva såledas numera sjelfve blifvit väldige
jägare?! Så löper verlden i sin cirkelbana:
den, som nyss var under, kommer nu ofvan-
på; och då han märker sina tänder hafva
växt, vill han i sgin tur känna, hur det
smakat att klösa den, som ligger under. De
;oentliga Skråembetena: lära redan långt för
lettå bafva upphört att gå på bönhasjagt.