att en Stadsfiskäl med vederbörlig raeute, i början af denna månad företagit en jagt i vissa klädstånd, efter sängar, bord, dragkistor Öc. Jagten lärer hafva lyckats förträffligt, och bytet, som varit betydligt, lärer hafva: blifvit bemburit till — hvem menar läsaren? — till ägaren? — nej — till Chulera Committen? — nej — — till Snickare-Åldermannen Blömq vist. Då vi kalla honom Snickare-Ålderman, veta vi ganska väl, alt vi säga orätt, men vi följa Stadsfiskalens egna ord i en ofhiciel skrift. Mannen lärer vara hufvudman för Manufaktursnickrarna: Desse, som för korrt tid sedan stridde för emancipationen undan allt skrå och sökte skydda sig mot. dess jagträtt, desse, som, då voro det skrämda villebrådet, hafva såledas numera sjelfve blifvit väldige jägare?! Så löper verlden i sin cirkelbana: den, som nyss var under, kommer nu ofvanpå; och då han märker sina tänder hafva växt, vill han i sgin tur känna, hur det smakat att klösa den, som ligger under. De ;oentliga Skråembetena: lära redan långt för lettå bafva upphört att gå på bönhasjagt.