DEN STORA NATIONAL-FÖRENINGEN I LONDON. (Forts. från gårdagsbladet.) Der stod han nu, en reslig mager gestalt med skarpa utstående drag, kort grått hår och ljusa milda ögon, hvilka vänligt föllo på mängden, som klappade händerna, svängde hattarne och hurrade, under det hatten i Sir Francis högra hand var i beständig rörelse för att hälsa åt alla sidor. Han ämnade tala, men tusen röster bådo honom först betäcka sig. Han gjorde så, och ny först betäckte sig äfven folket, Han talade ungefär en timma, och denna enda röst beherrskade tjugotusen menniskors sinnen; Kvilka med liflig förnöjelse afhörde den skjftande blandningen af utfall och qvickheter, kloka beräkningar oeh snillrika uttryck, hvarigenom den Engelska vältaligheten företer en så liflig motsats till den Fransyska tribunens enformiga: deklamation, som, huru praktfull, och!ysande den än må vara,