ASCUNA UfeRa Mal BJVlt en paus ir den gra- I
lande chören, och, medan allmänheten der-
under vjater öronljud, be vi om uppmärk-
samhet för några rellexioner öfver det nya-
ste modet att tillämpa Tryckfrihets lagen,
Att hela den mägtiga liga som emotstår
utvecklingen af den borgerliga friheten, och
i följd deraf befordrar alla de fördomar som
gynna hersklystnaden och fåfängan, att den-
na liga, säga, vi af själ och hjerta hatar all
tryckfrihet år ingen nyhet. Vi sågo ju, hu-
ru ett arsinnigt utbrott af detta hat fram-
kallade den blodiga Revolutionen i Frank-
rike; vi se i dag, huru detta bat utifrån
motverkar Nationens önskningar i Bayern;
vi hörde nyss -förut huru en Nordisk makt
anbelfallde inskränkningar i Sachsens nya
förslag till Tryckfrihetslag; — och det bör
icke förundra vågon om inflytelsen af detta
despotiska hat äfven verkar på andra håll.
Utvägarne att tillfredsställa detta, och att
hämina yttrande rätten, äro, som i de fleste
andra saker, mångahanda. Utan att härvid
begagna den regel, som man velat införa
för rikets representation, så att Nämnder
skulle väljas som votera för uniformen, och
Domare som välja Jurymän efter ordres
0. s. v. så behöfver man ju blott införa så
extensiva tolkningar af lagarne om Tryck-
frihetsbrotten, att nästan hvad slags yttran-
de som hälst kan derunder subsumeras.
Ett försök af sednare slaget finna vi t.
ex. I Sv. Minerva N:s 94 och 95.
Man kan icke neka, att denna publicisti-
ska dam, liksom mången annan gammal mö,
uttrycker sig med en viss pretention, som
kläder henne rält väl; men den som beha-
gar något nogare granska innehållet af de kor-
ta uppsatser, hvarmed hor två gånger i veckan
trakterar allmänheten, skall snart finna, att
bela hennes styrka egentligen ligger i mun-
lädret. Hennes senaste juridiska försök öf-
ver Aftonbladets reflexioner om 3 S. 10
mom, Tryckfrihetslagen vittnar härom alltför
tydligt,
Minerva vill dermed inbilla oss att det
brott som vår Tryckfrihbetslag kallar smä-
else , består uti ett visst öfverskott afskarp-
heti ord, utöfver hvad som fordras för att
göra sak begriplig.
Ändamålet med denna definition är icke
svårt att inse. Blott en sarkasm, en skarp
liknelse eller någon värma i stilen, — nytt-
jade öfver ett ämne, som vederbörande icke
gerna se offentligen behandladt — skulle
ådraga författaren böter eller wurbotastraff.
Aktor behöfde för sådant syftemål icke me-
ra, än att visa Juryn det saken kunnat gö-
kas begriplig utan en sådan liknelse, en
sådan sarkasm eller en sådan värma ifram-
ställningen; och hvart tager då Tryekfri-
heten vägen, som enligt tryckfrihetslagens
egen lydelse, består dels deri, att en förfat-
tare må yttra sig öfver allt hvad som är
eller ckan blifva föremål för mensklig kun-
skap, dels ock deri, att skrifarten må af hans
amvat vuAl haäasnsAn I Anda An PP 2 ST PP at