mannens studium — vika Ier ett nytt pe-
danteri i det gamlas ställe, för en rakt än-
damålsstridig öfverlastning af reglor; för
barnet utan verklig betydelse, hvars enda
naturliga språkregel är öra och Genius; fär
en behandlirg af Religionsundervisningen,
som på nytt gör det friaste i v-rlden till
en stående form, för en Skol-Disciplia , som
gör den, icke till ett anticiperadt samhällslif
utan till en Correcetions-inrättving, — In-
oerligt öfvertygad om dessa misstag och de
nya Skolmethodernas halfbet, har jag för-
sökt, fast utan framgång, att fatta något
tidsenligare, mera helt och gevomdrifvande
i stället, då jag bemödat mig att utveckla
idger af eu Sokratisk Skolmethod, såsom
den, bvilken dock omsider skall befinnas
vara det till politisk fribet uppväxande
slägtets första behbof, —
Man har förkastat min framställda åsigt
af den christliga Religions-Filosofien, denna
så kallade christliga pantbeism eller identi-
tetslära, som i öfverensstämmelse med tidens
och den religiösa civilisationens fordringar
bättre än någon annan åsigt af lifvet, och
dess förhållanden till Gud, kunnat gifva har-
mon; och organiskt samband åt samhälls-
medlemmarnes industriella och politiska
sträfvande, deras barnauppfostran och deras I.
trosläror. .Oeh Jitväl, hvad har Man att
sätta i stället, då christerbetens själfulla
och sansade niedlemmar lifligt känna behof-
vet af ev Religions-Filosofi, som står i lef-
vande samband med deras öfriga bildning
och deras verksamhet? Då tänkande menni-
skor, icke mera tanklöst, som hittills, lem-
na Dogmatikens maktspråk derhän, eller åt-
nöjas att gäckas med dem, utap att känna
behofvet af något bättre, något som adlar
deras gudstjenst så väl som deras jordiska
sträfvande? — Då de icke mera förblanda
amdens lagar med materiens; icke mera åt-
nöjas att finna en Gud, än blott utom
och öfver verlden, än tillika inom densam-
ma; en Gud, som endast vid vissa stora tillfällen
intvingar sina tankar och känslor bland
menniskornas egna, Hemgjurda tankar och
känslor; som är allestädes närvarande, utan
att ingå i all: materiag och andes minsta
beståndsdelar! som är allsmäktig och dock
kan motstås; som är rättfärdig, men dock
kan bevekas att af barmhbertigbet uppbäfva
helighetens och nödvändighetens lagar; som
tillräknar menniskan töm fri; bvad som till
största delen, om ej: helt och hållet, är en
följd af omständigheternas tvång, okunnig-
het, blinda- vanor, uppfostran, omgifning,
kroppsbeskaffenhet; som oagtadt dessas infly-
telse, för lättsinnets och tanklöshetens brott
öfverlemnar henne åt eviga qval, och dock
är oföränderlig godhet och kärlek; som be-
stämmer dödsstunden, utan att bestämma
hfvets stunder; som i allt ser till hjertat,
och dock gifver belgd och gällande kraft
åt ett äktenskap, ett fadersvalde utan kär-
lek, åt det aftvungna samtycket, den star-: