mannens studium — vika Ier ett nytt pedanteri i det gamlas ställe, för en rakt ändamålsstridig öfverlastning af reglor; för barnet utan verklig betydelse, hvars enda naturliga språkregel är öra och Genius; fär en behandlirg af Religionsundervisningen, som på nytt gör det friaste i v-rlden till en stående form, för en Skol-Disciplia , som gör den, icke till ett anticiperadt samhällslif utan till en Correcetions-inrättving, — Inoerligt öfvertygad om dessa misstag och de nya Skolmethodernas halfbet, har jag försökt, fast utan framgång, att fatta något tidsenligare, mera helt och gevomdrifvande i stället, då jag bemödat mig att utveckla idger af eu Sokratisk Skolmethod, såsom den, bvilken dock omsider skall befinnas vara det till politisk fribet uppväxande slägtets första behbof, — Man har förkastat min framställda åsigt af den christliga Religions-Filosofien, denna så kallade christliga pantbeism eller identitetslära, som i öfverensstämmelse med tidens och den religiösa civilisationens fordringar bättre än någon annan åsigt af lifvet, och dess förhållanden till Gud, kunnat gifva harmon; och organiskt samband åt samhällsmedlemmarnes industriella och politiska sträfvande, deras barnauppfostran och deras I. trosläror. .Oeh Jitväl, hvad har Man att sätta i stället, då christerbetens själfulla och sansade niedlemmar lifligt känna behofvet af ev Religions-Filosofi, som står i lefvande samband med deras öfriga bildning och deras verksamhet? Då tänkande menniskor, icke mera tanklöst, som hittills, lemna Dogmatikens maktspråk derhän, eller åtnöjas att gäckas med dem, utap att känna behofvet af något bättre, något som adlar deras gudstjenst så väl som deras jordiska sträfvande? — Då de icke mera förblanda amdens lagar med materiens; icke mera åtnöjas att finna en Gud, än blott utom och öfver verlden, än tillika inom densamma; en Gud, som endast vid vissa stora tillfällen intvingar sina tankar och känslor bland menniskornas egna, Hemgjurda tankar och känslor; som är allestädes närvarande, utan att ingå i all: materiag och andes minsta beståndsdelar! som är allsmäktig och dock kan motstås; som är rättfärdig, men dock kan bevekas att af barmhbertigbet uppbäfva helighetens och nödvändighetens lagar; som tillräknar menniskan töm fri; bvad som till största delen, om ej: helt och hållet, är en följd af omständigheternas tvång, okunnighet, blindavanor, uppfostran, omgifning, kroppsbeskaffenhet; som oagtadt dessas inflytelse, för lättsinnets och tanklöshetens brott öfverlemnar henne åt eviga qval, och dock är oföränderlig godhet och kärlek; som bestämmer dödsstunden, utan att bestämma hfvets stunder; som i allt ser till hjertat, och dock gifver belgd och gällande kraft åt ett äktenskap, ett fadersvalde utan kärlek, åt det aftvungna samtycket, den star-: