alt den endast hade en gemensam vilja med
Regeringen. Och likväl har England en
tryckfrihet, med hvilken intet annat lands
kan jemföras, och tidningarna hafva der ta-
lat ett språk — några äfven mot ministe-
ren — som skulle sakna. all motsvarighet bland
definitionerna åtminstone i vår tryckfrihets-
lag. Likväl har det icke fallit Ministeren
in att någonsin åtala Torybladen, som un-
der ett helt år angripit den med den mest
ursinniga våldsamhet och beskyllt den för
ingenting mindre än att vilja sätta hela
landet i brand.
Om vi härifrån öfvergå tll Frankrike,
så finne vi deremot, alt en Yr republikanskt
sinnad tidning haft icke mindre än 23 pro-
cesser. under Hr Pericers Ministere, och att
nu sednast ett ultrasblad, Gazctte de France
varit seqvesteradt fem ganger på en vecka.
Man skulle väl kunna fråga om orsaken,
hvarföre er Konungamakt och en Minister,
utgångne ur en revolution, som deu helt
och hållet har att tacka för sin tillvarelse,
ochi elt land dev alla samhällsklassers rät-
tigheter äro jemnade, på detta sätt intages
af en förföljelse-anda mot yttrande vätten ,
jemngod med: sjelfvå den Polignacska styrel-
sens, medan det gamla Ene! and, oaktadt
hela den mäktiga tyngden af en överlägsen
aristokrati, i sjelfva verket realiserar den
monvarki med republicanska institutioner ,
som. just borde utgöra den Franska Rege-
-ringens lifsprincip?
Svaret på denva fråga Higger såsom vi
förut angifvit, helt och bållet uti den olika
synptinkt, hvarifrån de bådå monarkerna
betraktat sitt eget förhållande till folket,
då den ena monarken utan tvifvel anser
repressiva åtgärder nödiga för att utestänga
republiken, och den andra deremot fin-
ner lika nvödigt att sätta sig:sjelf 1 spet-
sen för -rörelseelementet, för att från den
halstarriga aristokratien tillvinna folket nå-
gra tums bredd af den enklaste och mest
obestridliga rättvisa, samt derigenom före-
komma att icke folket sjelf tager sig den på
ett äfventyrligare sält. Samma symptomer
af tiden föra således dessa båda styrelser i
helt olika om också icke rakt inotsatta rigt-
ningar. Hvilkendera regeringen följer då
den klokaste politiken, den djupaste beräk-
ningen af sin egen kraft i jemförelse till
folkets; hvilken äger den säkraste blicken in
j framtiden, och ändtligen, hvilken af dessa
båda regenter sitter väl fastast på sin thron?-:
Vi öfverlemna detta åt läsarens eget om-
döme.
Det finnes väl knapt någon af våra Lä-