je ögonblick i fara, att kunna beröfvas sitt lilla förråd af den första polisbetjent som anträffar henne. Vi veta icke huruvida det rykte är sannt, som påstår att de stora Bagaremagnaterne uttfästat ett serskildt premium för hvarje sådant beslag; men om så är, har det naturligtvis endast skett till straff derför, att hembagarne icke äga något ordentligt bageriverk; något annat kan ju, efter vår Stockholmsbos slutkonst, icke vara orsaken tilljdenna olägenhet i ett så fritt yrke?! Häri torde man emedlertid finna hela nyckeln till den farbåga som bagarnes försvarare låter förmärka, att grundsatsen af allmänhetens intresse kunde föranleda bifall till Hr Liacks i och för sig sjelf föga betydande ansökning, att få sälja torrt bröd, likasom man deri finner en ganska giltig förklaring hvarföre afsigkomna guldsmeder ieke blifvit rika på bagerirörelsen utan hellre hamtat ihop nrågra få riksdaler: (Forts. e. a. g.)