fråga som liHligt iptresserar densamma, an
om ämnet aldrig hade blifvit af oss vid-
rördt.
För att äga en fördelaktig utgångspunkt
i sin argumentation, har Äfven Stock-
kolmsbon till en början ställt sig så, som
om sjelfva bufvudfrågan, om rättigbeten att
införa torrt bröd till salu i hufvudstaden,
berodde till sin utzång derpå, huruvida
Bagare-Embetets utöfning lyder under de
öfriga handtverkens skråordning. Nej, sva-
far han då; Kongl. Kungörelsen den 14
Augusti 1828 gör det möjligt för hvar och en
som har råd att anlägga ett ordentligt Ba-
geriverk, att dertill erhålla rättigheter. Så-
ledes är ju yrket fritt, och hvad behöfves
då, ellev hvartill. gagnar en sådan ansök-
ning, der en fri tällan äger rum?-—— Läsaren
finner dock, att vi här äro inne på ett helt
ennat kapitel, Rättigheten att anligga Ba-
seriverk i hufvudstaden skiljer sig precist
ika mycket ifrån rättigheten att ioföra torrt
bröd tillsalu från landet, t. ex. som rättigheten
att anlägga en linnefabrik i bufvudstaden
utan förbud af något linneväfvare embete,
ifrån rättigheten att hitföra Norrlandslärfter
till försäljning, Men äfven detta argument
om yrkets. frihet torde förtjena att gran-
skas.
Sjelfva svårigheten, att i en hufvulstad
som Stockholm anlägga ett ordentligt ba-
geriverk utgör ensam ett vida starkare
gkydd emot all täflan med de Bagare hvil-
ke redan förut hafva sådana wverk, än
alla prohibitiva — föreskrifter till de
öfriga handtverksembetenas förmån och be-
skydd, tillsammanstagna. För att erhål-
la ett bageriverk, är det nemligen ieke
nog att ega en passande, rymlig lokal, hvil-
ket redan är förenadt med svårigheter i en
bufvudstad; man måste äfven sjelf låta
bygga sitt verk på denva lokal, emedan
vanliga eldstäder och bakugvpar 1 husen
aldeles. icke äro dertill passande. Det är
derföre, som man icke ser flere personer nu
ingå iyrket, än förr; och ett Bageri-
likasom ett Bryggeriverk, kan sägas gå i
arf, samt dessa yrken mer än några andra,
betraktas såsom verkliga embetens och det
är derföre som man hör yngre personer,
hvilka redan lärt sig yrket, beklaga alt de
icke kunna bli sina egna, emedan något
verk ännu på länge icke bliv ledigt. Om
likväl någon är nog envis för att utan att
skrämmas af dessa svårigheter, med betyd-
lig penningeuppoffring, emot de öfrige ba-
garnes vilja inträda i deras, lefoadsyrke, får
han då genast försälja sitt bröd hvar han
behagar? Ingalunda; ty några flere brödho-
dar, än de äldre bagarne förut hafva de-
lat sins emellan, få icke finnas. Det är så-
ledes i den uteslutande försälfningen åt
allmänheten, sopa Basareembetet verkligen
liger ett monopohum, och detta bevisas bäst
af dem allmänt kända omständigheten att
om någon såkallad hembavare, d. v, s.
sådan som väl får täfla fritt? uti tillverk-