med konvulsivisk styrka isio mans mantel ech förde den till sina läppar; hon betäckte med den sitt ansigte,.i, ; Obermhertiga menniska, utropade Nephtali med wildhet vid åsynen af den tillbredda qvinnans förtviflan; är ditt bröst al jern, alt du kan vara känslolös vid hennes tårar? Jag tackar dig, Nephtali, svarade Zimram med bitter ironi; jag tvekade, men du bar bestämt mig. Utan att kasta en blick på sitt offer, som stel och kall omfattat bans knän, tillade han med hög och fast röst: Tirtza, jag förskjuter dig. te Och öfverlemnande skriften i de små händerna, som febern förstelnat, stötte han den olyckliga ifrån sig; bennes späda kropp svigtede en stund, oförmögen att hålla sig uppe, Intagen af fasa flydde Zimram. Öfverste Presten fattade äktenskapskontraktet och ref det i fyra delar, strödde dem omkring och gick, tillika med vittnena, i templet; Tirtza stod qvar på den plats dit hoa blifvittillbakastöttafZimram; bon stirrade på bans ansökning, på detta i fyra delar vikta pergament, som i hennes hand var centnertungt; hennes ögon fästades på de qvinnor som småningom aflägsnade sig, utan att bon likväl såg dem, och med djup bäfvan hörde hon det dofva buller som oppstod i bopen, Men känslan af hennes olycka vaknade, och hon kastade långt i-l. från sig den olyekliga skriften, sökande i den omgifvande hopen en försvarare, en vän, Icke en enda! ty den olyckliga såg icke alt nära henne stod en yngling, som också blek och tyst betraktade den storm som nalkades, och emellanåt med af kärlek glödande blickar vände sig mot henne, Stackars öfvergifna! Hon greps af fruktan och nedsteg darrande utför marmortrappan till Salomons tempel. Hon är brottslig, sade man i hopen. Brottet är icke bevisadt. — En man bar nattetid gått in till henne, .. Han bar der qvarstadnat i tvänne timmar. — Zebul såg då han flydde. — Hon bjelpte honom att fly. A Hon har vanhedrat sin man, sade en gammal skriftlärd, som hade en ung hustru. — Hon har förtjent döden, ropade man från alla håll. — Lagen fördömmer henne. — Må hennes exempel afskräcka andra. — Hon är bra ung, — Och bra vacker, sade några, utan tvifvel unga män. — Ingen nåd! ropade qvinnorna, och tusen röster upprepäde: Ingen nåd! död åt den som svikit sin man och nedkallat vanära öfver hans barns hufvud! Dessa rop, dessa vilda gestalter, denna massa menniskor som uppägga hvarandra