v
-- wsMmM BN
spricka ut från de sammanbitna läpparne.
— Ofrivilligt rigtade Kcdma sina ågon mot
trädgården; porten stod öppen och Zimram
störtade in. Natten var mörk och utan
något ljud halkade hans sandaler öfver den
mjuka sanden.
Vid ändan af en lång all höjde sig en
mur; med tillhjelp af ett träd svingade sig
en karl upp på muren, och en qvinna stod
under trädet. Farväl, Tirtzal farväl min
älskade! sade en karlrvöst.
En smärtsam suck blef svaret på detta
farväl, och karlen försvann. Bennes man
stod framför benne med tvänne viltner.
Oaktadt nattens mörker såg hon tvän-
ne dunkla ögon blixtra mot sig, och hon
börde en vredgad slämma ryta: Nedriga
Tirtza.
Derefter fattades bon af en jernhand,
och utan denna skulle hon ha fallit till
marken. i
- - AA Vv SS AA
En folkmassa tränger sig fram genom
gatony hvart går den? I strödda hopar, med
utslaget hår, bekymmerslös och vByfliken
tågar den till Salomos tempel, och lik-
val är det icke den åt Gud helgade sjun-
de dagen i veckan eller någon högtidsdig.
Allas blickar rigtådes på stora ingången
till templet. Har stod Öfvesste Presten,
klädd i sin preste:;liga drägt och med an-
eigtet vändt mot Öster. På båda sidor
em honom stodo tvänne andre Herrans
tjenare, samt Zunrams båda grannar, Zebul
och Eliphbeled.
Två andra personer visade sig snart för
de fem gamle, och : ådrogo sig allas uppe
märksambhet. Den ena af dessa personer
var en man: af fyratio år och reslig till
växten. En djup, fast undertrykt smärta
syntes i haus ansigte, de mörka ögonen
glänste med en duvkel eld, ett bittert le-
ende summandrog hans mun, och den skalf-
vande banden omfattude denigördela si-.
tande dosen,
Nära bonom stod cn beslöjad qvinna i
Jutande ställning, och så blek att uct syn-
les genom slöjan.
Alla ingångar till templet voro besatte
med åskådate, Så wvisar sig ett upp: did?
baf, så ett sandfalt på hvilket man cogast
uptäcker hvita slöjor och tur baner st skif
taude fargor, men söken ett i decba hop
att utforska de känslor som ltva deal! ska-
den desgo slöjor, des a turbarer! I skolens un-
der dem finna ögon som uttrycka otslighet,
pavnor s0:n rynkas af vrede och munvar
gom öppnas för ett nedkalla bawnd och ulsvö-
ta döds: op.
Öfverste Pr:sten reste sig för att tale,
man lyssnade Zimram?, fade ban med stark
och säkler stämma, bar wi val betaokt Er?
Har oi fölll beslutat att skiljas vid er hu-
I
etern 22