Eresten, som med hog rost lasie: att en
man hemligt och vid nattetid inträngt i
Zimtams hus, att denne man der qvarstad-
nat tvänne timmar, och att Zimrams hu-
stru varit honom behjelplig vid hans flykt.
Två vittnen intygade att så skett, och
utan andra bevis fordrade Zimram äåkten-
skapsskillnad, öfverlemnande sin hustru åt
lagarnes rättvisa.
Under läsningen rådde en allmän tyst-
nad, endast ett sakta buller, liksom af en
qväfd suck, hördes då och då nära den
skymfade maken,
Öfverste- Prestea läste vittnenas under-
skrifter och vände sig derefter till skrif-
varen: Assir! är det Ni som författat
denna skrift :
Jal! Herre.?
Har Ni skrvifvit den på Sökandens per-
gement?
Jal
Har Ni dervid begagnat hans penna
och hans bläck ?
Ja! Herre.
Öfverste-Presten vände sig mot vittnena
som besannade Assirs ord. Slutligen sade
narr till den beslöjade qvinnan: Zimrams
maka, upplyft er slöja.
Bon lydde; slöjan nedföll sskta och af-
höljde småningom en äf blygselss rodnad
betäckt pavna2, nedslagna och tårfyllda
ögon; Hon nedböjde sin smärta kropp
långsamt mot jorden. Den olyckliga qvin-
nen var blott sexton år!.,..
Zimrams maka?, fortfor Öfverste- Pre-
sten, bifaller Ni ansökningen ?
Dessa ord kommo henne att darra; för-
skräckt och undergifven svarade -hon ja,
men så lågt och svagt, att man mera
märk!e än hörde ordet.
Knäpp ihop edra händer! sade Öfver-
— ste-Presten, Hon gjorde så, och den
gyldene ringen glänste på lingret,
Aterlemnåa er man denna ring.
?Nåd! nåd! ropade hon med en rö-
rande stämme, men lydde icke,
Zimranor framträdde, hans bruna och
kraftlulla band fattade Tirtzas, och från-
tog benne våldsamt vigselringen, utan all
hon gjorde något motstånd.
Derefter. sammanvek Öfverste - Presten
ansökningen och gaf den åt mannen. Be-
vara den,? sade han, till dess jag tillsä-
ser Er att lemna den i den qvinnas hän-
der som Ni förskjuter. Och J vittnen,
Zebul och Elipbeled, varen uppma:;ksam-
me. — Ziunram, säg nu åt den qvinna,
som snart skall upphöra att vara er;
Jag förskjuter dig.
Patzav. Sade Zimram, men hans rött
tockades och han kunde icke fortfare.:
Hen låg bövtallande för hans tötter och
fastande på borom de stora mörka ögonen;
i dessa låg ett uttryck som var obe-
stiifligt,
,
DNA d Herre! Zade kan häfrstarde Viac
2