Eresten, som med hog rost lasie: att en man hemligt och vid nattetid inträngt i Zimtams hus, att denne man der qvarstadnat tvänne timmar, och att Zimrams hustru varit honom behjelplig vid hans flykt. Två vittnen intygade att så skett, och utan andra bevis fordrade Zimram äåktenskapsskillnad, öfverlemnande sin hustru åt lagarnes rättvisa. Under läsningen rådde en allmän tystnad, endast ett sakta buller, liksom af en qväfd suck, hördes då och då nära den skymfade maken, ÖfverstePrestea läste vittnenas underskrifter och vände sig derefter till skrifvaren: Assir! är det Ni som författat denna skrift : Jal! Herre.? Har Ni skrvifvit den på Sökandens pergement? Jal Har Ni dervid begagnat hans penna och hans bläck ? Ja! Herre. Öfverste-Presten vände sig mot vittnena som besannade Assirs ord. Slutligen sade narr till den beslöjade qvinnan: Zimrams maka, upplyft er slöja. Bon lydde; slöjan nedföll sskta och afhöljde småningom en äf blygselss rodnad betäckt pavna2, nedslagna och tårfyllda ögon; Hon nedböjde sin smärta kropp långsamt mot jorden. Den olyckliga qvinnen var blott sexton år!.,.. Zimrams maka?, fortfor ÖfverstePresten, bifaller Ni ansökningen ? Dessa ord kommo henne att darra; förskräckt och undergifven svarade -hon ja, men så lågt och svagt, att man mera märk!e än hörde ordet. Knäpp ihop edra händer! sade Öfver— ste-Presten, Hon gjorde så, och den gyldene ringen glänste på lingret, Aterlemnåa er man denna ring. ?Nåd! nåd! ropade hon med en rörande stämme, men lydde icke, Zimranor framträdde, hans bruna och kraftlulla band fattade Tirtzas, och fråntog benne våldsamt vigselringen, utan all hon gjorde något motstånd. Derefter. sammanvek Öfverste Presten ansökningen och gaf den åt mannen. Bevara den,? sade han, till dess jag tillsäser Er att lemna den i den qvinnas händer som Ni förskjuter. Och J vittnen, Zebul och Elipbeled, varen uppma:;ksamme. — Ziunram, säg nu åt den qvinna, som snart skall upphöra att vara er; Jag förskjuter dig. Patzav. Sade Zimram, men hans rött tockades och han kunde icke fortfare.: Hen låg bövtallande för hans tötter och fastande på borom de stora mörka ögonen; i dessa låg ett uttryck som var obestiifligt, , DNA d Herre! Zade kan häfrstarde Viac 2