v -wsMmM BN spricka ut från de sammanbitna läpparne. — Ofrivilligt rigtade Kcdma sina ågon mot trädgården; porten stod öppen och Zimram störtade in. Natten var mörk och utan något ljud halkade hans sandaler öfver den mjuka sanden. Vid ändan af en lång all höjde sig en mur; med tillhjelp af ett träd svingade sig en karl upp på muren, och en qvinna stod under trädet. Farväl, Tirtzal farväl min älskade! sade en karlrvöst. En smärtsam suck blef svaret på detta farväl, och karlen försvann. Bennes man stod framför benne med tvänne viltner. Oaktadt nattens mörker såg hon tvänne dunkla ögon blixtra mot sig, och hon börde en vredgad slämma ryta: Nedriga Tirtza. Derefter fattades bon af en jernhand, och utan denna skulle hon ha fallit till marken. i AA Vv SS AA En folkmassa tränger sig fram genom gatony hvart går den? I strödda hopar, med utslaget hår, bekymmerslös och vByfliken tågar den till Salomos tempel, och likval är det icke den åt Gud helgade sjunde dagen i veckan eller någon högtidsdig. Allas blickar rigtådes på stora ingången till templet. Har stod Öfvesste Presten, klädd i sin preste:;liga drägt och med aneigtet vändt mot Öster. På båda sidor em honom stodo tvänne andre Herrans tjenare, samt Zunrams båda grannar, Zebul och Eliphbeled. Två andra personer visade sig snart för de fem gamle, och : ådrogo sig allas uppe märksambhet. Den ena af dessa personer var en man: af fyratio år och reslig till växten. En djup, fast undertrykt smärta syntes i haus ansigte, de mörka ögonen glänste med en duvkel eld, ett bittert leende summandrog hans mun, och den skalfvande banden omfattude denigördela si-. tande dosen, Nära bonom stod cn beslöjad qvinna i Jutande ställning, och så blek att uct synles genom slöjan. Alla ingångar till templet voro besatte med åskådate, Så wvisar sig ett upp: did? baf, så ett sandfalt på hvilket man cogast uptäcker hvita slöjor och tur baner st skif taude fargor, men söken ett i decba hop att utforska de känslor som ltva deal! skaden desgo slöjor, des a turbarer! I skolens under dem finna ögon som uttrycka otslighet, pavnor s0:n rynkas af vrede och munvar gom öppnas för ett nedkalla bawnd och ulsvöta döds: op. Öfverste Pr:sten reste sig för att tale, man lyssnade Zimram?, fade ban med stark och säkler stämma, bar wi val betaokt Er? Har oi fölll beslutat att skiljas vid er huI etern 22