hvilket monarkien är förlorad, och vi råka
in i republiken: . . .7 — Då jag kommit
alt nämna ordet republik, tror jag mig
i denna opinion finna hemligbeten af den
anklagelse för republikanism som man sökt
utsprida om våra tänkesätt. Dessa stolte
republikaner, som skulle vilja öfverända-
kasta landet, torde icke vara några andra
än personer som tänka, att en ärftlig ari-
stokrati icke är nödvändig för att upprätt-
hålla den ärftliga monarkien (Skratt till
venster). Man har långt för detta beredt
sig på att nedsätta tänkesätt genom be-
skyllningar för orolighetsanda och repub-
likanism
Jag vill i afseende på kronans ärftlighet
lika fullkomligt uttala min öfvertygelse,
som i afseende på förmögenhetsintresset,
Det privilegium söm J viljen upprätta, skall
icke mera beskydda den ärftliga monarki-
en, än den ärftliga förmögenheten, Än
mer, jag är öfvertygad, att det blefve mo-
narkien som vore tvungen att upprätthål-
la och stödja sjelfva privilegium uti de
privilegierade personerne och bekosta sina
krafter för att försvara denna klass, i stäl-
let att vara försvarad af densamma.
Låtom oss öfver denna punkt afhöra hi-
storiens vittnesbörd, När vår monarkien
starkast i Frankrike med eller utan skäl?
Jo, när den stridde mot privilegierna, när
den ställde sig i öppen fejd möt aristokra-
tien; det var då den visade sig kraftfull
och oöfvervinnerlig , emedan bela landet
då utgjorde dess stöd och dess bistånd
(Bravo! bravo!) Men då monarkien ingått
allians med de privilegierade, och beröf-
vat sig den styrka han hemtade i natio
pens sympati, hvad här då bändt? Jo, hon
bar komprometterat sig sjelf (Sannt!)
Märken det, M. Arr: samhället hafver,
likasom allt anuat, sin enhet, ungefär ena-
handa för alla, MAvilken är denna enhet i
England? — Man må säga hvad man vill
om de trenne sammansmältande samhbälls-
makterna, man må aldrig så mycket för-
fina theorien om en blandad styrelse, detta
samband af de demokratiska, aristokrati-
ska och kungiiga krafterna, så måste man
ändock erkänna, att det i Eogland endast
finnes en samhällsmakt, nemligen dena ari-
stokratiska; Konungen. England ikläder
sig med skäl egenskapen af silt lands för-
sta aristokrat och ädling. (Hr Guizot gör
ett nekande tecken), Denna aristokrati är
tvifvelsutan mera upplyst, mera fri från
passioner än de lägre aristokratiska regio-
nerna vanligtvis äro, men Englands Ko-
nung står icke destomindre i spetsen för
de aristokratiska intressen, som beherrska
England,
Och hvarföre då denna häftiga strid i
Parlamentet om reformen? Hvarföre en
så svår :och vild kamp, hvars utgång vi
icke kunna förutse, ehuru den ej är långt
borta? Jo, emedan aristokratien inser att
den förlorar sin eehet; emedan det ej är