sultatet el ett val, tillhör det dem alt börjas de böra framställa landets behof och belägenhet. Utan tvifvel skulle de icke ostraffadt kunna kränka dessa behofver och omstandigheter; deras verk måste sanktioneras genom ett allmänt biträde. Det låg en djup sanning i den förklaring den värde General Lafayette i går afgaf såsom edsvuret vittne (sådana voro hans uttryck). Han yttrade, att ett allmänt biträde sanktionerat 1330 års verk. I detta allmänna biträde låg ett slags legitimitd som försonat vår revolution af är 1830 med national-suveränetetens:principer. Låtom oss, för att icke återkomma till abstraktioner som onödigtvis uttrötta denna församling och landet, erkänna att nationalregeringen fått en lagenlig grund, att den stöder sig på national-suveränetetens princip och att den hemtar sin styrka ur en: medvirkan af denna suveränetet. Mt Allt skulle ou kanna bedömmas, om det konstitutionella verket år 1330 blifvit fulländadt; men af de tre elementer som: bilda den lagstiftande makten, ha endast tvänne blifvit ordvade och bestämda, den kongliga och den representativa makten eller folkets ombud. Det var lätt attgrunda dessa; de motsvarade det allmännas behof, allas evhälliga öfvertygelse. Lagstiftarens uppgift var ej svår att lösa, had behöfde blott förkunna hvad som var för handen och göra sig till sanningens :härold: Men den .svåraste delen af detta konstitutionella verk, den som utgick från de båda andra, inrättandet af den tredje stats-makten, återstod ännu att bestämma; nå väl! Er bar detta vigtiga värf blifvit anförtrvodt; J ären kallade att fullborda det; men glömmen icke: tredje state-makten måste grundas på samma vilkor som de tvänne andra, (Rätt bra). a Mine Herrar! Jag skall icke mnagelfara :.med ord, jag skall icke tala om: mer eller mindre vilkorliga tydningat; nödvändigheten, denna strängaste bland lagar, förestafvar min öfvertygelbse: i förhanden varande angelägenhet. Då det är fråga om att modifiera en gifI ven konstitution, är allas medverkan af nöiden; idet är obestridhigt; på samma sätt, då det icke är fråga om att modifiera en. stiftad lag, en förut gifven konstitution, utan att utarbeta eller fullkomna en: viss ofullständig del af densamma, måste det vara: lika obestridligt, att konstilutionens. fulländning, liksom kenstitutionen sjelf, en.dast kan fulländas. genom: en cuda makt; det är, säger jag, lika obestridligt som det I fär en gifven sanning att landet icke kan nrmbära en konstitution; ty att antaga som princip, det en samverkan af de bådastatsTE es lan ka ff). At AankKRaAa ÅAan