i Pont MIRA di da al Th Sänt
ee
DE LÖJLIGA MÖTENA.
Under denna rubrik innehåller Fädernes-
landet för 1 Fredags följande uppsats:
De löjliga mötena , icke de, hvilka iaf-
ton upplöras på Kongl. Theatern, utan ett
Proverb inpromptu, gafs sistlidne Onsdags
eftermiddag på Malmens källare. Det var
en Publicistisk .compositions- och kärleks-
målud, der Svenska Minerva, i egenskap
al Förestånderska förde öfverstyrelsen vid
balen och uttömde sig i artigheter mot Åf-
tonbladet, som å sin sida försäkrade henne
om sin fullkomliga högaktning. I soffan
trifdes Argus och Medborgeren ganska bro-
derligt tillsammans, och utvexlade på det
vänskapligaste med hvarandra sina politiska
grundsatser. Conversationsbladet bara teg
och drack, och Stockholms-Posten syntes
ej litet belåten att befinna sig i en krets,
som så bfligt återkallade minnet af den
gamla goda smakens gyldene-tider, Dag-
bladet lit sig hela tillställningen väl be-
komma och Journalen fortfor att hylla neu-
traliteten, Ändamålet med sammankomsten
var, all gå i botten med den Helige Si-
mons förnämsta sats: Hwvar och en efter
sin förmåga, hvilket problem skall till
allas nöje hafva blifvit sålunda upplöst att
Argus, arm i arm med Minerva, sist af-
Figsnade sig från nöjets och enighetens
Ölymp.
Efter genomläsning häraf, skola säkert vå-
ra läsare fråga: Hvad utomordentligt i.sam-
hället kan vara å färde, som kan samman-
föra så heterogena ämnen som dessa mnota-
biliteler . äro i förbållande till hvarandra?
med flera frågor som en så mystisk artikel
kan vara egnad att framkalla.
Efter som Fäderneslandet har sqvallrat,
ech saken derigenom ändock framträdt
ur den hemlighet hvari den skuile bevaras,
så anse vi oss skyldige att tillfredsställa
våra läsares naturliga nyfikenhet, Samman-
komsten hade för ändamål att rådgöra om
några ifrågasatta förändringar i tidbingarnes
expedition till landsorten, i anledning af de
olägenheter som för närvarande äro före-
nade dermed, då afsändningen helt och hål-
let är ett enskildt uppdrag, utan ansvarig-
het å Postverkets sida: Sammankomsten
var verkeligen, som den aftryckta uppsat-
gen säger, utmärkt af enighet och ömsesidig
ersonlig aktning, hvarigenom publicisterne
gåfvo ett vackert bevis på tidehvarf-
vets anda, som forstår att skilja såk och
person, samt på dem tolerans som höf-
ves detta samfund, Emedlertid kom man
i hufvudsaken icke till något algö-
rande beslut. Någre menade nemligen att
man icke borde skrida till omröstning, då
icke Fäderneslandet: vore representeradt,
LuarKå man väntade Ii dot länocta 4311 Aepcc
AE EERO IAN RR UUSI ES
ee EEE VV ENN REN