Till en början så delar Jag icke fordo-
-:marne , och hatet mot national-suveränete-
tens dogm, en. sanning som i våra tider ic-
ke allenast är moralisk, utan äfven prak-
tisk och användbar; ja ännu mer, jag är
öfvertygad, att denna dogm är ämnad att
i en framtid :undergräfva grundvalarne till
vår politiska religion.
Jag bestrider icke den lära, en ryktbar
talare (Royer Cotlard) framställt om rättvi-
sans och förnuftets suveränetet; jag vet, att,
om ock de 32 millioner individer, som utgöra
Frankrikes befolkning, enstämmigt beslutat
en lag, denna mäste underkastas vilkoret
alt vara rättvis och förnuftsenlig.
Jag vet att intet menskligt verk blifvit
frikalladt från detta vilkor; men hvad är
följden häraf? att ilagen finnas tvänne krvaf-
ter, tvänne elementer, och att villfarelsen
hos de begge skolor, mot hvilka jag strider,
består i att skilja dessa tvänne elementer
i stället att förena dem,
Två krafter 2ifvas: rättvisans och för-
nuftets som ären inre kroft, samt den
kraft lagen får af en generell sanktion;
Ingen lag kan bestå utan rättvisa och
förnuft, men dev kan ej eller bestå utan sank-
fon af de viljor som äro kallade att med-
verka till densamme.
. Således fordra vi, att våra lagar få sin
sanktion af de natianella wviljornas samver-
kan, ubder det vi tillika yrka på öfver-
ensstämmelse med rättvisan och förnpuf-
tet,
Då vi funnit upplösningen af problemet
att erhålla och förena den högsta möjliga
rättvisa och det högsta möjliga förnuft i
våra lagar . med savktionven af det största
antal nationens viljor, hafva viupplöst det
stora samhälls-problemet. (bra! förtrvälf-
ligt!)
Således vill jag. med användande af dessa
principer, få de begge partierva i vår förli-
ded år upprättade Statsförfattning , säga.
ett det ej varit endast en - händelse, en
skamp: eller blotta nödvändighetev som le-
gilimerat 1830 åre revolution, den national-
regering vi Infört, den natipnal-rvepresenta-
tion vi grundat. Den sankvion, svt föl-
jer af en proclamation fiån de af folket
utvalde, gilver detta factum en beigd af
nöd värdighet, rättvisa, förnuft och en ka-
vakter af. legitiunitet.
En af våra embetsbröder har åtagit sig
att framstulla bvad man kan svara Er,
om Jalkladen denna sanktion dess karekte,)
i afsigt ätt reducera dem till ett endast
fullstandigt arbete,
Haw bör sagt, att ett nytt verk skulle
lunna uttränga det follbordede: mun bör
icke på dette satt förbereda en vy hbvölfs
ping, men hör aldrig skilja ett rättvist och
förnuftst phigt verk från den legala savk-;
tion som är vesublviätet af dessa viljor, mvil-
a genom en direkt etter intlirekt fFanvyer—
of Ika Aatn Anna la EL AAA AA