Till en början så delar Jag icke fordo-:marne , och hatet mot national-suveränetetens dogm, en. sanning som i våra tider icke allenast är moralisk, utan äfven praktisk och användbar; ja ännu mer, jag är öfvertygad, att denna dogm är ämnad att i en framtid :undergräfva grundvalarne till vår politiska religion. Jag bestrider icke den lära, en ryktbar talare (Royer Cotlard) framställt om rättvisans och förnuftets suveränetet; jag vet, att, om ock de 32 millioner individer, som utgöra Frankrikes befolkning, enstämmigt beslutat en lag, denna mäste underkastas vilkoret alt vara rättvis och förnuftsenlig. Jag vet att intet menskligt verk blifvit frikalladt från detta vilkor; men hvad är följden häraf? att ilagen finnas tvänne krvafter, tvänne elementer, och att villfarelsen hos de begge skolor, mot hvilka jag strider, består i att skilja dessa tvänne elementer i stället att förena dem, Två krafter 2ifvas: rättvisans och förnuftets som ären inre kroft, samt den kraft lagen får af en generell sanktion; Ingen lag kan bestå utan rättvisa och förnuft, men dev kan ej eller bestå utan sankfon af de viljor som äro kallade att medverka till densamme. . Således fordra vi, att våra lagar få sin sanktion af de natianella wviljornas samverkan, ubder det vi tillika yrka på öfverensstämmelse med rättvisan och förnpuftet, Då vi funnit upplösningen af problemet att erhålla och förena den högsta möjliga rättvisa och det högsta möjliga förnuft i våra lagar . med savktionven af det största antal nationens viljor, hafva viupplöst det stora samhälls-problemet. (bra! förtrvälfligt!) Således vill jag. med användande af dessa principer, få de begge partierva i vår förlided år upprättade Statsförfattning , säga. ett det ej varit endast en händelse, en skamp: eller blotta nödvändighetev som legilimerat 1830 åre revolution, den nationalregering vi Infört, den natipnal-rvepresentation vi grundat. Den sankvion, svt följer af en proclamation fiån de af folket utvalde, gilver detta factum en beigd af nöd värdighet, rättvisa, förnuft och en kavakter af. legitiunitet. En af våra embetsbröder har åtagit sig att framstulla bvad man kan svara Er, om Jalkladen denna sanktion dess karekte,) i afsigt ätt reducera dem till ett endast fullstandigt arbete, Haw bör sagt, att ett nytt verk skulle lunna uttränga det follbordede: mun bör icke på dette satt förbereda en vy hbvölfs ping, men hör aldrig skilja ett rättvist och förnuftst phigt verk från den legala savk-; tion som är vesublviätet af dessa viljor, mvila genom en direkt etter intlirekt fFanvyer— of Ika Aatn Anna la EL AAA AA