Herr Ofver-Ståthållarens skrifvelse, enligt hvilken församlingen förelades a:ne alternativ. 1:0 Att välja deputerade som egde attuppgöra grunder hvilka sedermera skulle föreläggas församlingen til! stadfästande, hvarefter de deputerade skulle förses med oinskränkt fullmakt att besluta i samråd med Herr Öfver-Ståthållaren eller 2:0 Alt församlingen utan förbehåll uppdrog åt de deputerade att uppgöra grunder och besluta allt utan församlingens vidare hörande. Frågan uppstod nu om nvilketdera alternativet först skulle framställas till proposition och bifall. Hr Grefve Cronhjelin, Ordförande i församlingens SundhetsComitd och en af de tre deputerade församlingen förra gången utsatt att sammanträda med ÖfverStåthållaren, trodde det man borde följa den ordning Öfver-Ståthållaren sjelf följt och först rösta öfver första alternativet. Herr Lifmedicus Carl Johan Ekström, hvilken vid de föregående sammankomsterne visat en ifver för Herr ÖfverStåthållarens bästa, som i sina yttringar likväl varit ingenting mindre än parlamentarisk, yrkade nu äfven med häfvughet proposition till bifall å andra alternativet, hvarmed han tilllade att de borde antaga det om icke för annat, åtminstone af trötthet vid de odrägliga — sockenstämmorne. (Grefve Cronhjelm erinrade att det just vore Ofver-Ståthbållarens origtiga behandling af ämnet från början, som vållat de många sockenstämmorna). Han vann likväl icke sin önskan. Proposition gjordes af Herr Ordföranden, Doctor Franzen å första alternativet, under anmodan till de närvarande att dela sig i tvenne flockar en på hvardera sidan om honom, allt efter som de antogo eller förkastade nysspvämnude alternativ. Massan delade sig: på ena sidan, för alternativet, en ofantlig majoritet; på den andra — Herr Lilmedicus Carl Johan Ekström med sina trogna: En ringa hop och illa väpnad? säger Tegner , Men utan tvekan, utan häpnad? åtminstone hvad anföraren betrväffade. Herr Lifmedicus Ekström, bvars lifliga temperament, af det missöde som nu öfvergick hans sattser, uppjagades ända till kokpunkten, förglömde, det är med Jledsnad vi måste säga det, till den grad både ställets belgd och öfverläggningens värdighet att han till majoriteten gent emot honom, med hög röst vtitrade Herrarne förstå icke hvad de voteva Ööfver? och vändande sig till ordföranden upprepade detsamma eller något liktydigt, hvarpå likväl Doctor Franzen med silt vanliga milda lugna allvar såson: vi tyckte, svarade att proposition en gång vore gjord, votering anställd , båda lika röttsenlig!, och att således ingenting vidare