Herr Ofver-Ståthållarens skrifvelse, enligt
hvilken församlingen förelades a:ne alternativ.
1:0 Att välja deputerade som egde attupp-
göra grunder hvilka sedermera skulle före-
läggas församlingen til! stadfästande, hvar-
efter de deputerade skulle förses med oin-
skränkt fullmakt att besluta i samråd med
Herr Öfver-Ståthållaren eller 2:0 Alt för-
samlingen utan förbehåll uppdrog åt de de-
puterade att uppgöra grunder och besluta
allt utan församlingens vidare hörande.
Frågan uppstod nu om nvilketdera alter-
nativet först skulle framställas till proposi-
tion och bifall. Hr Grefve Cronhjelin,
Ordförande i församlingens Sundhets- Comitd
och en af de tre deputerade församlingen
förra gången utsatt att sammanträda med
Öfver- Ståthållaren, trodde det man borde
följa den ordning Öfver-Ståthållaren sjelf
följt och först rösta öfver första alterna-
tivet.
Herr Lifmedicus Carl Johan Ekström,
hvilken vid de föregående sammankomster-
ne visat en ifver för Herr Öfver- Ståthålla-
rens bästa, som i sina yttringar likväl varit
ingenting mindre än parlamentarisk, yrkade
nu äfven med häfvughet proposition till bi-
fall å andra alternativet, hvarmed han till-
lade att de borde antaga det om icke för
annat, åtminstone af trötthet vid de odräg-
liga — sockenstämmorne. (Grefve Cron-
hjelm erinrade att det just vore Ofver-Ståt-
hbållarens origtiga behandling af ämnet från
början, som vållat de många sockenstäm-
morna). Han vann likväl icke sin önskan.
Proposition gjordes af Herr Ordföranden,
Doctor Franzen å första alternativet, under
anmodan till de närvarande att dela sig i
tvenne flockar en på hvardera sidan om ho-
nom, allt efter som de antogo eller förka-
stade nysspvämnude alternativ. Massan dela-
de sig: på ena sidan, för alternativet, en
ofantlig majoritet; på den andra — Herr
Lilmedicus Carl Johan Ekström med sina
trogna:
En ringa hop och illa väpnad?
säger Tegner ,
Men utan tvekan, utan häpnad?
åtminstone hvad anföraren betrväffade. Herr
Lifmedicus Ekström, bvars lifliga tempera-
ment, af det missöde som nu öfvergick hans
sattser, uppjagades ända till kokpunkten,
förglömde, det är med Jledsnad vi måste
säga det, till den grad både ställets belgd
och öfverläggningens värdighet att han till
majoriteten gent emot honom, med hög röst
vtitrade Herrarne förstå icke hvad de vote-
va Ööfver? och vändande sig till ord-
föranden upprepade detsamma eller något
liktydigt, hvarpå likväl Doctor Franzen
med silt vanliga milda lugna allvar såson:
vi tyckte, svarade att proposition en gång
vore gjord, votering anställd , båda lika
röttsenlig!, och att således ingenting vidare