Mellan Ex-Konungen Carl X och en äf
Reformens ifrige motståndare, Lord- Elcho,
skall följande samtal hafva egt rum under
ett jagtparti i trakten af Holyrood, korrt
före billens förkastadne i Öfverhuset. Ko-
nungen: Lordernes hus bör utan omständig-
heter låta billen passera, Lorden; Hvad!
giva vika för mobbens hotelser? Nej det
skulle aldrig duga. - Konungen: Om Deras
Herrligheter önska behålla sina egendomar
och företrädesrättigheter böra de icke hålla
på sitt samtycke till billen. Påminn Er,
Mylord, att det är jag som ger Er och e-
ra medbröder detta råd, och att jag har
någon erfarenbet i. dessa ämnen. — Om
detta varit Ex-Konungens uppriktiga me-
ning så har ingen på Julireyolutionen yun-
nit mer än hans ty hvad är väl ljufvare
för en filosof — som Hans Ex-Maj:t nume-
ra är alldetes oförbipdrad att vara, och der-
före såsom yi hoppas blifvit — än att i det
S:de decennium af sin lefnad ändtligen käv-
va sig öfvertygad om en sanning den han
under de 7 Jörsta ungvibus et rostro be-
kämpat? Och hvilken skön tröst för en Bi-
skop (som maa vet, hade Carl X af Päfven
låtit viga sig till detta heligå embete och för-
rättade detsamma ofta, såsom Konung i sitt
heraliga kapell i Tuillerieyna, omgifven af
några få förtrogna) att på sig. sjelf kunva
få tillfälle att lämpa skriftens ord: större
glädje är i himmelen öfver en Syndare som
sig ibättrar äm öfver pio och nittio som M-
gen bättring behöfyva.