vill parterren som ar uppmärksam, från folksuväräviteten till en annan suveränitet, den enda som förtjever detta nemn, en suveränitet som står bögt öfver både folken och Konungarne, som är oföränderlig och odödlig från dess uppbof — förnuftets suverånitet. mensklighetens cnda verkliga lagstifta:e, LI Jag känner, mine Herrar, svårigheterne och farorve af en discussion som företrädes af opinicneds ogunst och icke uppmun-: tras af något hopp om framgång. Men då Jag icke I min själs innersta tfördöljer läror, hvilka jag behölver fö boiga eller vill besinycka — då jag endast lyssnar till en frivillig, sjelfvald, vegennyttig öfvertygelse och då jag är djupt förvissad derom, alt sanningen Endast kan bara goda frukter och villfarelsen endast förgiftade, skalljag icke vika för farhågan att stöta en abtagen opinion; jag bör, mine Herrar, på en gång räkna på ert öfverseende och er rättskänslo, (Spänd uppmärksamhet.) fovan jag förklarar mig öfver det mis:cbruk man gör af folksuveräneteten, må det tillåtas mig att ett ögonblick uppehålla mig vid det, så tillsägande, pretiminärinkastet, att då pairiets ärftlighet sammansmält med restaurationen, kan revolutionen icke, för all vara cowseqvent, låta den ena finnas, efter att bafva förstört den andra. Detta inkast hvilsr på en princip, som jag icke kan antoga, den nemligtn, altuphofvet af en institution, utsn vidare pröfning, utan undersökning, afgör om den bör bibehållas eller förkastas, Styrelseraa åro garavtier; endast såsom sådana förtjena de någon rBktoing. Är garantien fullgod, verksam, så ör den iustitutior, hvar: den imnefaltes, god, och tvertom, I annat fall vore Styrelserne medel uton förbållavde tll ändamålet af en fri sjulsverksamhet; då devua likväl måste innefatta vägon princip, består fullkomligheten i hvarje del af styrelsen deruti, att denna utgör den renaste conseqvens af priceipen, vare sig alt den derjemte uppnär eller icke uppnår det ändamål hvaiför den är till. Detta ebstracta sätt ett betrakta regeringarne tUllhör dock mera filosofier ; den lämpar sig icke lör praktiska lifvet, Deita var, jag fruktur ej att säga det, det stora misslaget hos constituerande församlingen; 1791 års constitution, såsom IloSskt ar bete, var ett mausterverk, Verkningarne utvecklades der gavska conseqvent ur principerne, För erfarenheten dugde den icke ett år, och 18:14 års charta, der den logiska conseqvensen rubbas vid hvar je rad, emedan den var ett verk eaf underbandlingen mellan stridiga tidslynnen och priccip.r — deona cbarta bar likväl börjat de representativa staterues cra; hon qväarståri sjelfve sina modilikationer, emedan hon är ett lefvande aftryck af vårt