vill parterren som ar uppmärksam, från
folksuväräviteten till en annan suveränitet,
den enda som förtjever detta nemn, en su-
veränitet som står bögt öfver både folken
och Konungarne, som är oföränderlig och
odödlig från dess uppbof — förnuftets su-
verånitet. mensklighetens cnda verkliga
lagstifta:e,
LI
Jag känner, mine Herrar, svårigheterne
och farorve af en discussion som företrä-
des af opinicneds ogunst och icke uppmun-:
tras af något hopp om framgång. Men då
Jag icke I min själs innersta tfördöljer läror,
hvilka jag behölver fö boiga eller vill be-
sinycka — då jag endast lyssnar till en
frivillig, sjelfvald, vegennyttig öfvertygelse
och då jag är djupt förvissad derom, alt
sanningen Endast kan bara goda frukter
och villfarelsen endast förgiftade, skalljag
icke vika för farhågan att stöta en abtagen
opinion; jag bör, mine Herrar, på en gång
räkna på ert öfverseende och er rättskän-
slo, (Spänd uppmärksamhet.)
fovan jag förklarar mig öfver det mis:c-
bruk man gör af folksuveräneteten, må
det tillåtas mig att ett ögonblick uppehål-
la mig vid det, så tillsägande, pretiminär-
inkastet, att då pairiets ärftlighet sam-
mansmält med restaurationen, kan re-
volutionen icke, för all vara cowseqvent,
låta den ena finnas, efter att bafva förstört
den andra.
Detta inkast hvilsr på en princip, som
jag icke kan antoga, den nemligtn, altup-
hofvet af en institution, utsn vidare pröf-
ning, utan undersökning, afgör om den
bör bibehållas eller förkastas,
Styrelseraa åro garavtier; endast såsom
sådana förtjena de någon rBktoing. Är ga-
rantien fullgod, verksam, så ör den iusti-
tutior, hvar: den imnefaltes, god, och tvert-
om, I annat fall vore Styrelserne medel
uton förbållavde tll ändamålet af en fri
sjulsverksamhet; då devua likväl måste in-
nefatta vägon princip, består fullkomlig-
heten i hvarje del af styrelsen deruti, att
denna utgör den renaste conseqvens af
priceipen, vare sig alt den derjemte upp-
när eller icke uppnår det ändamål hvai-
för den är till.
Detta ebstracta sätt ett betrakta rege-
ringarne tUllhör dock mera filosofier ;
den lämpar sig icke lör praktiska lifvet,
Deita var, jag fruktur ej att säga det, det
stora misslaget hos constituerande försam-
lingen; 1791 års constitution, såsom Ilo-
Sskt ar bete, var ett mausterverk, Verknin-
garne utvecklades der gavska conseqvent
ur principerne, För erfarenheten dugde
den icke ett år, och 18:14 års charta, der
den logiska conseqvensen rubbas vid hvar
je rad, emedan den var ett verk eaf un-
derbandlingen mellan stridiga tidslynnen
och priccip.r — deona cbarta bar likväl
börjat de representativa staterues cra; hon
qväarståri sjelfve sina modilikationer, eme-
dan hon är ett lefvande aftryck af vårt