Um man lemnar Aristokranen moljiug-
heten att låta representera sig hvar den
behagar, skall den skaffa sig tillträde till
Deputerade-kamaren, och det är der den
skall blifva farlig genom den ofantliga po-
pularitetet den vetat förskaffa sig.
Det är då först jag skulle ganska myc-
ket frukta för mitt lands frihet. Om Ari-
stocratin kommer till makten skall man
se den besätta alla platser med sina anhän-
gare; men hvart, skulle detta taga vägen
om den genom valkammearen framgår till
makten? Jag kan för min del icke fin-
na annat än stora olägenheter i en saker-
nas ordning som man will införa i stället
för den som i sexton år fortvarit i Frank-
rike, och som i England räckt under
sekler.
Ännu ett: Låtom oss antaga att vi, lika
mycket buru, fördelat de medborgerliga
öfverlägsenheterne på två Kamrar, begge
valda, så skall nödvändigt ett af två in-
träffe; antingen äro de två val-majorite-
terne ense eller äro de det icke, Inträffar
det sista så uppkommer en ganska vådlig
kamp, den af två majoriteter mot hvar-
andra. Ingen möjlighet att få slut på en
discussion kan då finnas. Men nuäro åter
begge majoriteterne ense, hvar tar då
thronen vägen, kastad somen lekboll mel-
lan två majoriteter, som båda kafva valens
inflytande på sin sida?
Utan ärftligt Pairie, faller monarkien;
med tvänne Statsmakter öfverlemnade åt
val skall den tredje, Kungadörret, ej dröja
att blifva det, Verkställande makten blefve
Nordamericanske Fristaternes- Vi hafva så-
ledes blott alt välja emellan eo republik
med President och ett ärftligt Pairie, Den
som icke vill det senare, måste, om han
är conseqvent, nödvändigt vilja det. förra,
och hvilken, inom denna Kamare, upp-
står väl för att nedrifva den representa-
tiva Monarkins byggnad?
(Herr Thiers lemnade tribunen, hörd
med beundran äfven af sina största mot-
ståndare. Discussionen uppsköts till föl-
jande dagen och återtogs då i första rum-
met af)
Herr Bignon: I sanning, besynnerlig är
sakernas ställning i Frankrike. Ministeren
uttalar en öfvertygelse och handlar emot
den! Ministören vill Peoiriets ärftlighet
och den föreslår icke ärftligheten! EU
eget förbållande både för den och oss! Det
är Ministerens vänner som anfalla prin-
cipen för dess förslag; det är Ministerens
motståndare som försvara den. Genom
motsägelsen mellan dess tänkesätt och
bandliogar har Ministören dömt sig sjelf
alt önska deras triumf som bekämpa den,
deras nederlag som understödja den.
Sålunda har den värde talare som vi i
går hörde gått Ministörens tankar och
önskningar tillj mötes, under det han an-
föll dess egna satser, och i dag skall jag, i
det jag understöder dess handlingar, mot-
arbeta dess tankar och önsknringar! Det