intressen (Braf, ganska braf), Hvilken myckenhet af olika, motsatta systemer hafva ej under fyratio år vexelvis och uteslutande vunnit passionerna för sig! Men hvilken styrelseform förtjenar väl mesta-föriroende? Utan tvifvel den som vör sig trognast och säkrast? den som vill, icke mycket, men alltid det samma. Då en lycklig tanka födes endast hos en man afsnille, kan den ännu, genomdrifven, frambringa de olycksaligaste verkningar. Det är ej i det ögonblicket man bör .göra henne till lag, Först när hon genomträngt äfven dem som icke ega snille, bör hon göras till regel. (Rätt bra), Man invänder: ,,En ärftlig Kamare skall elirig ega tillräcklig uplysning, och man tillägger den utnötta frasen: Fadrens förtjenst öfvergår icke på sonen. Hvad jag redan sagt, mina Herrar, möter,;som jag tror, äfven dessa inkast, Ty hvad bar jag sagt? Attjag i denna ärftliga Kamaren önskade finna traditioner. Nå väl, mina Herrar, snillet går icke i arf, jag vill medge det, men traditionerne göra det, och traditionerna göra tillfyllest för det mål visöka, Men jag går längre. Snillet skall icke heller fattas. Det finnes, har man sagt, vid frågan om Thronens ärftlighet, ett correce tiv uti Ministrarnes ansvarigbet; de låna majestätet den upplysning detta icke kan ega, men inom Pairskapet finnes ingen ansvarig Pair, vid sidan af den ärftlige, för att fylla bristen i dennes capacitet, Det är lätt att besvara detta, Den reerande familjen är en enda slägt. Om Konungens son saknar förstånd, så är allt dermed slut, ty der finnes ingen möjlighet att ersätta detta, Men Pairskapet utgöres af 2 å 3 hundrade familjer. Om tslanger och förstånd fattades en af dessa familjer, skola de dock finnas hos andra, och, tillåten mig att säga, att om klokt folk äro utsatte för vådan att frambringa dumhufvuden, så äro deremot dumhbufvudena underkastade möjligheten att frambringa snillen (Allmänt skratt och rop af Rätt braf.) Pairkammearen i England bar utvecklat lika stora talavgar som Underhuset; och om vi gå till oss sjelfva, mine Herrar, om vi vilja vara rättvisa, om vi ha mod att vara det, har icke Pairkammaren alstrat lika ypperliga, lika frisinnade discussioner som Deputeradekammaren? Detta tredje element, som vi önskade ställa mellan thronen och Aristocratien, det finna vi sålunda icke annorstädes än i en Kammare som icke beror af dagens passioner, det vill säga en som icke tillommit genom val, och som är fästad vid Kronan genom upprätthållnings-intresset, vid landet genom den betydande roll dena deruti spelar, Denna Kammare har tvenne arter af oberoende; ty hvad måste finnas; oberoendet af Kronan — ty alstrad af naturen och icke af Kronans blotta val, bör den