intressen (Braf, ganska braf),
Hvilken myckenhet af olika, motsatta sy-
stemer hafva ej under fyratio år vexelvis
och uteslutande vunnit passionerna för sig!
Men hvilken styrelseform förtjenar väl me-
sta-föriroende? Utan tvifvel den som vör
sig trognast och säkrast? den som vill, icke
mycket, men alltid det samma.
Då en lycklig tanka födes endast hos en
man afsnille, kan den ännu, genomdrifven,
frambringa de olycksaligaste verkningar. Det
är ej i det ögonblicket man bör .göra hen-
ne till lag, Först när hon genomträngt äf-
ven dem som icke ega snille, bör hon gö-
ras till regel. (Rätt bra),
Man invänder: ,,En ärftlig Kamare skall
elirig ega tillräcklig uplysning, och man
tillägger den utnötta frasen: Fadrens förtjenst
öfvergår icke på sonen. Hvad jag redan sagt,
mina Herrar, möter,;som jag tror, äfven des-
sa inkast, Ty hvad bar jag sagt? Attjag
i denna ärftliga Kamaren önskade finna
traditioner. Nå väl, mina Herrar, snillet går
icke i arf, jag vill medge det, men tradi-
tionerne göra det, och traditionerna göra
tillfyllest för det mål visöka,
Men jag går längre. Snillet skall icke
heller fattas. Det finnes, har man sagt, vid
frågan om Thronens ärftlighet, ett correce
tiv uti Ministrarnes ansvarigbet; de låna
majestätet den upplysning detta icke kan
ega, men inom Pairskapet finnes ingen an-
svarig Pair, vid sidan af den ärftlige, för
att fylla bristen i dennes capacitet,
Det är lätt att besvara detta, Den re-
erande familjen är en enda slägt. Om
Konungens son saknar förstånd, så är allt
dermed slut, ty der finnes ingen möjlighet
att ersätta detta, Men Pairskapet utgöres
af 2 å 3 hundrade familjer. Om tslanger
och förstånd fattades en af dessa familjer,
skola de dock finnas hos andra, och, tillå-
ten mig att säga, att om klokt folk äro ut-
satte för vådan att frambringa dumhufvu-
den, så äro deremot dumhbufvudena un-
derkastade möjligheten att frambringa snil-
len (Allmänt skratt och rop af Rätt braf.)
Pairkammearen i England bar utvecklat
lika stora talavgar som Underhuset; och
om vi gå till oss sjelfva, mine Herrar, om
vi vilja vara rättvisa, om vi ha mod att
vara det, har icke Pairkammaren alstrat
lika ypperliga, lika frisinnade discussioner
som Deputeradekammaren?
Detta tredje element, som vi önskade
ställa mellan thronen och Aristocratien,
det finna vi sålunda icke annorstädes än i
en Kammare som icke beror af dagens
passioner, det vill säga en som icke till-
ommit genom val, och som är fästad vid
Kronan genom upprätthållnings-intresset,
vid landet genom den betydande roll dena
deruti spelar,
Denna Kammare har tvenne arter af o-
beroende; ty hvad måste finnas; oberoen-
det af Kronan — ty alstrad af naturen
och icke af Kronans blotta val, bör den