skull ULL faltas tra PUL CICE 2UVUI UCLSHIU INO, af hvilka det ena söker bemäktiga sig makten, det andra redan innehar den, — Dessutom nödgas man, till mensklighetens blygd tillstå: det är just hos de rikaste famillerne, inom samhällets högsta spherer, som man vanligen finner den mest ohejdade glupskhet: det är just der, man ouphörligt anhåller och begär för sig och de sina. (Det är sannt) det är der, som ett högmodigt och pockande tiggeri öfvergått till plägsed, ja snart sagdt anses för en ära.) (Bra, förträffligt) Engelska Pairiets ofantliga egendomar hafva ej afhållit det från att efterjaga och tillegna sig, för sina yngre barn, som en slags domän, den der de jure tillhör detsamma, allt hvad det kan rycka åt sig af verkliga embeten och sinecurer — allt såsom ett pris hbvartil! det åt Ministeren försäljer sina röster i parlamentet. (Djupt intryck.) Hvar skulle val, i Frankrike, Styrelsen söka utvägar till fomillernes bispringande och de yngre sönernes skadeslöshållande för den arfslolt de äldre frånröfvat dem? Och dessutom är det på denna väg man vill åt Pairskapet betrygga det oberoende som man åberopar såsony det ärftliga syste mets första tillhörighet. Man möter oss med inkastet om Kejsar rikets Senat på lifstid. Välan! mine Herrar! Tron J väl, att med en person sådan som JVapoleon, ärftiligheten varit någon så högst tillförlitlig borgen för oberoende hos en Senat eller ett Pairie? Tron J väl att ärftlige Pairer varit obevekligare än Senatorer på lifstid, att de mindre låtit förblända sig af en stor mans ära och af de underbara resultat som öfverallt bevittnade om icke hans vishet, åtminstone hans höga skicklighet? Trona J väl att de mindie hastat att för sina barn blifva delaktige af hans militära och borgerliga mödor och om den andel i embeten eller byte från fremmande makter, som på den tiden var en säker, osviklig belöning för duglighet, nit och tillgifvenhet? Det är ej hos en sådan styrelse man hör söka exempel och jemförelser. I denna cetyrelse hörde allt till uvdantegen: Mannen, händelserna, förhållandena, Pairiets ärftlighet skulle eldrig blifvitt någon osvikelig förmur hvarken emot Kejsoredömets medgång eller dess missöden. De ärftliga pairesne hade lika så väl som nåosin Senatorerne kufvats ef ett våld som bestrå ladesafså mycken glans, och troligen sku le de, efter ait hefva visat samma slafsinne, heft att förebrå sig samma otacksamhet. (bifall på yttersta flyglarne.) Slutligen har man påstålt att Pairiets ärftlighet skulle erfordras såsom stöd för tronens ärftlighet. I detta ämne finnes det en större JEno och annan af våra läsare torde må hända ta för afgjordt att detta syftar på ett helt annat land än Frankrike, och att vi blott nyttiat Hetr Big