Förlidet år förevar hos Poliskammaren en Rättegång, hvilken äfven offentliggjordes i tidningarnå, angående såkallade Patiencekort, å hvilka Stads-Fiskalen Thavenius gjorde beslag, på den grund att de såldes ostämpe lade i boklådorna, oaktadt Författningen bjuder, att alla spelkort skola betala en stämpelafgift, hvilken tillfaller stora Barnhuset i Stockholm. Fabrikanten frikändes likväl af Kongl. Poliskammaren från de yrkade böterna för den uvaktlåtna stämplingen, och Högsta Domstolen fastställde Utslaget, För att bedöma dessa. beslut torde det vara nog att nämna, det de ifrågavarande patience-korten, som till formatet äro omkring hälften så stora som vanliga spelkort, i öfrigt fullkomligt likna sådana. De bestå af samma färgor: Hjerter, Ruter, Spader och Klöfver, och hvar färg innehåller aldeles samma hackor och målare som en vanlig kortlek, hvilket, då Författningen icke föreskrifver en viss dimension för spelkort, utgjorde en giltig anledning till stämningen. Vi omnämna denna saks utgång, såväl för dess egen märkvärdighet, som derföre att en annons om de ifrågavarande spelkortens försäljning råkat inflyta i vårt blad (se Lördagsnummern) hvilken tillika innefattar en anmärkning mot Stads-Fiskalen Thaycenius, att han skulle, såsom Lagen säger, mot klara skäl begått rättegångs missbruk. Då denna tillsats hvarken kommit att observeras i boklådan der annonsen emottogs, eller af den person, hvilken ombesörjer korrekturet på derna del af tidningen, har Red. ansett: sig skyldig sin egen öfvertygelse att tillkännagifva, att den är af aldeles motsatt tanka med annonsförfattaren.