tegangsbBalken beståmdt medgifver: elter nogare betänkande, innan ännu någon egenllig åtgärd i afseende på afsägelsen är vidtagen — till grund för ett kallt och obeyekligt Domslut. Jag anser ej denna återkallade afsägelse i sig innebegripa sådane criterier, att jag på dem är i stånd att bygga en sådan Dom. I denna ömtåliga och grannlaga fråga lyssnar jag heldre till andan som ger lif, än till Bokstafven, som dödar. Jag åberopar tillätelsen, att innan justeringen få rätta och återtaga hvad man förut muntcligen eller skrifteligen anfört till Protocoll, en tillåtelse, som man sagt mig alt icke en gång våra egna principaler försmå att begågna; men jag finner äfven en annan, som erbjuder sig här så otvunget till eftecrättelse, som är i allo så qvadrerande, så tillåmplig för detta fall, — och denna grund är lagd af en mest behörige Lagstiftare och Domare. Det är Herr Hjertas eget Stånd, detta stånd som ensamt äger rättighet att skilja honom från den plats han här innehbafver, som gifvit oss den bästa Lag, väl icke i skrifoa eller tryckta ord men i !efvande handling att följa, den säkraste förklaringen af lagen. När Herr Hjerta sistlidne Riksdag, på Biddarbusct inför detta sitt Stånd, afsade gig sin plats i Banken, då höjdes ingen enda röst som förklarade bans plats ledig och påyrkade suppleanten sinkallande ; hvilket bordt ske och säkert skedt, om den stränga meningen, som nu velat göra sig gällande, varit enlig med Lagens auda eller Lagstiftarens meniag — och jemför man då och nu, bhura utfaller icke jemförelsen mu till Herr Hjertas fördel. Då ägde han till sia ursäkt inga så bevekande och mildrande skäl, om han ens ägde några, nu talar för honom allt och hans olycka är i sanuing der icke minst högröstade ; då synca han mig bafva varit fullkomligt fri, ja, triare än någonstädes, att besluta sin afsägelse; nu — jag lemar ål den oparliske Psycologen och menniskokäunaren att bedöma hans frihet och mogna öfverläggniug — och likväl långtifrån att Pilderskapet och Adeln fästade någon uppmärksamhet elter vidtog någon åtgärd vid hans afsägelse, tillät det stillatigande, som Herr Rosenblad så naivt uttrycker sig, — att han återtog den, likasom hade den aldrig varit gjord. — Tidsafståndet cmellan afsägelsen och återkallelsen lärer väl icke Kunda komma i beräkniug der endast fråga är om sak och form. Med denna höga, värdiga, samt Adeliga föresyn, som bjuder vördnad och efterföljd, tror jag mig icke ega rättighet eller fog att afhålla honom från ex plats, som Ridderskapets och Audcelns förtroende bonom gifvit, och från Lhvilken icke en gång detta Stånd funnit skäligt, att för ett Zika, men minire ursägtligt förbållande, utesluta honom, hälst målet före återkallelsen, icke blifvit justeradt, än mindre någon expedilion utgatt till Suappleautens inkallande, hvilken, om den motsatta meningen vore rigtig, samma dag bordt och kunnat erhålla kallelsen, emedan smälet beqvåmligen kunnat justeras och expedition utfärdas. Med den i Beglementet föreskrifna skyldighet mig åligger, att bandla efter bästa förståud omtanka och nit kan åtminstone leke jag belasta mig med förebråelsen och ansyaret, att hafva lagt, ett i bestörtoingen af cn öfverraskande olycka taget steg, till sköl, att ifrån BaucoStyrecsen afvålla en Ledamot som äger — korna vi väl dölja det för oss sjelfva, så utmärkta förtjenster om Banken och en så stor förmåga att gagna den — serdeles under närvarande kinkiga och brydsamma omständigheter. Jag säger det utan något offör af min cgenkärlek, utan fora att mötas af nagon kraftig motsägelse. Jag bar ock handlat med fästadt afseende å den rättighet Ledimol äger att enligt 23 Cap. Rättegängs-Balkenws 6 8 ändra eller förklara sin mening med skyldig aktvi: g för Ridderskapets och Adulns gifna föresyn, utan all inflytelse af någon personlig förkärlek , ty jag har aldiig stått och fir Borgmadstaren Sandbtad: Plurvaliteten af Herrar Fullmäktige har grundat dess beslut på det förhållande, att Protokollet, som innehölle Hr Hjertas afsägelse icke var justeradt, vid det tillfälle han återkallade dess afsägelse. . Denna auledning är enlig med yåra lagars bestämda föreskrift och med andan af all förvaltning. . Justering af all offentlig handling, för att gifva den cgenskap af juridiskt factum, erfordras inom alla grenar af sawmhälls-bestyren. Allmänna Lagen i 23 Cap, 6 Rättegångs-Balken Icmnaär Domaren rättighet, att churu ban i en annan mening yttrat sig, till ett offentligt Protokoll; likväl innan Dom afsagd är, ändra eller förklara denna mening. Detta lagbud tillämpas vid alla Domstolar från de lägre till den högsta. Inom Konungens Cancellie, datcras besluten efter justeringsdagen. Hr Rosenblad har af en föreskrift i 58 S Riksdagsordniugen att vid justering af Protokoll ett beslut ingalunda kan ändras låtit missleda sig till den slutföljd att Rikets Ständer ieke förbehållit sig en sådan rättighet, Det synes deremot af en annan Y i samma grundlag, där sättet för besluts fattande stadgas, att Rikets Siänder nogsamt insett nödvändigheten att bibehålla justeriagen såsom elt vilkor för ordning och säkerhet. Deri stadgas, wvoterings proposition jemte tydlig contra proposition skall genast förfaltlas, justeras och anslås. Alltså finner man att det är just derföre, att besluten redan äro justerade, som de icke sedan vid Protokolls justeringen få ändras, Hr Hjertas rättighet, att återbegära och återbekomma sin afsägelse, då ban fann att Fullmäktige icke ävnu icke vidtagit någon åtgärd vid densamma2, synes varit obestridlig, Det är bekant att återlagning af ansökningar m. m. i Embetsverken ofta inträffar. Besvär, klagomål, suppliker återlagas när inlemnparen sådant äskar. Någon tred je persons rält var ej 1 fråga, ty om Hr Canccellie Rådet Hegardt skulle inträda efter Hr Hjerta, var det (säkerligen enligt med dess egen och hvarje rättskalffens muns öfvertygelse) först sedan Herr Hjerta af egen drift låtit sin afsägelse vinna fullkomlig offcutlighet genom vårt justerade Protokoll, Förr kuade Hr Hegardts rätt icke de jure anses intridd. Hr Rosenblads dom att Hr Hjertas bysättning skulle genast utesluta honom från si bofaltniug bland oss, är Jika hård som lagstridig. Skall Bancoreglementet tillämpas är första gången bysättning icke af den egenskap Hr Roscnblad vill antyda. Men Reglementet kan ej här tillämpas. . Grundlagen utesluter från Representant val och rått att deltaga i Biks-Ståndens öfverläggningar, den som bysatt är. Men detta kan hvarken utsträckas till den som bysatt vari, eller till den, som utan alt i öfrigt försumma sina åJigganden, blifvit för kort tid bysalt, men äterställes i sina rättigheter samma stund han återvinner friheten. Att en förvillad opinion om bysättning skulle leda oss till den sjelftagna myndigheten, att utesluta en Ledamot derföre böra vi lika mycket agta oss som för det misstag Hr Rosenblad vill förebrå oss, att hafva ifnavalt någon, Vi hafva blott medgitfvit det vi ej kuude vägra nämligen att afsägelsen åteytogs För mindel säger mig milt begrepp om rätt att pluraliteten bandlat Japlikmiäligt, och mitt samvete alt deras handling skall gillas af dem som se det allmännas bästa såkrast tryggadt genom välvilja mot medmenniskor och rältvisa ål ex hvar. Sluteligen hade jag väntat af Herrar Reservanter, (hvars åsigter jag respecierar, dä jag så gerna ville respectera motiverne) och 1 syunerbet af Jr Rosenblad, som anser Piuralitetens åtgärd för icke mindre är grundlagsstridig, ott för tillfället uppmärksamheten derå blifvit föstad på ett sätt som kunnat föranleda Hr Gretfven och Ordåföranden att vägra Yragnaosivande för Herr Ofvers! taga dess gjorda afsägel låtit att säsom bevis; fi nanten upphört att va anföra 70 Y Riksdagsor Riksdagsordningen och gen, så bekänner jag ihogkom det i min sistnämnda I, och få aktlåtenneten att dero att Kerr Hjertas ansök. sägelse, afgjordes i sar samtattjag, då farhåga i liga öfverläggningen up kunde bordläggas, trot jag alltid ansett mig s! förklaring, att jag ej rätt, samt således Lb taga närmare kännedo tillika förklara att det gen anförda skälet — Licutenant Hjertas afs tillräckligt att förhind den senare ansökan, För öfrigt lemnar j den inlemnat — utan ordalag i närmare öfyt sterude Pretocoltet ell rättelse, ctt hastigt Jag underkastar den ve vetande att då pligtki uppmärksamhet å ett bh jag dock aldrig uttryck hysa något tvifvel, att hafva handlat lagligt, beyvekelsegrunder: alt j tid skall anse för en som kan komma under icke omedelbart rört så fullgörandet af mina ål mäktig, tror mig förb slor verka på beslut, d jag dock hyad mina pli träffar äfven vågar hop biträde, som ensamt d gå medmenniskors omd Herr Grefven och 0; I de yttranden som rande af Herr Rosenbla har äfven min person I Förgäfves söker jag, bandlat detta mål, någ ning dertill. Oväntadt var dock ic bört , sedan jag för nå som utkommer under c man Fäderneslandet — den sednare villan vär Jag är långt ifrån a Jag är gammal. Åsyne ner om andra tider oci tider generat mången, Till besyarande skall vit sagdt om ordföran Fullmäktige i Rikets S des har embetsmanna å Herr Rosenblads päst tet var olagligt bar ma man sagt: hade den hal bill Fullmäktiges bifal randen vägrat propositi Någon lag som tiller! dan rättighet finues ic att ordföranden, ägandt männen i Riks-Stånden så bör lika med dem, g begärd proposition, äga beskut stridande mot ta har också förr delat d rättab den, sedan de fc