tegangsbBalken beståmdt medgifver: elter nogare
betänkande, innan ännu någon egenllig åtgärd i
afseende på afsägelsen är vidtagen — till grund
för ett kallt och obeyekligt Domslut.
Jag anser ej denna återkallade afsägelse i sig
innebegripa sådane criterier, att jag på dem är i
stånd att bygga en sådan Dom. I denna ömtåliga
och grannlaga fråga lyssnar jag heldre till andan
som ger lif, än till Bokstafven, som dödar. Jag
åberopar tillätelsen, att innan justeringen få rät-
ta och återtaga hvad man förut muntcligen eller
skrifteligen anfört till Protocoll, en tillåtelse, som
man sagt mig alt icke en gång våra egna principa-
ler försmå att begågna; men jag finner äfven en
annan, som erbjuder sig här så otvunget till eftec-
rättelse, som är i allo så qvadrerande, så tillåmp-
lig för detta fall, — och denna grund är lagd af
en mest behörige Lagstiftare och Domare. Det
är Herr Hjertas eget Stånd, detta stånd som en-
samt äger rättighet att skilja honom från den
plats han här innehbafver, som gifvit oss den bä-
sta Lag, väl icke i skrifoa eller tryckta ord men
i !efvande handling att följa, den säkraste förkla-
ringen af lagen. När Herr Hjerta sistlidne Riks-
dag, på Biddarbusct inför detta sitt Stånd, afsade
gig sin plats i Banken, då höjdes ingen enda röst
som förklarade bans plats ledig och påyrkade sup-
pleanten sinkallande ; hvilket bordt ske och säkert
skedt, om den stränga meningen, som nu velat gö-
ra sig gällande, varit enlig med Lagens auda eller
Lagstiftarens meniag — och jemför man då och
nu, bhura utfaller icke jemförelsen mu till Herr
Hjertas fördel. Då ägde han till sia ursäkt inga
så bevekande och mildrande skäl, om han ens
ägde några, nu talar för honom allt och hans o-
lycka är i sanuing der icke minst högröstade ; då
synca han mig bafva varit fullkomligt fri, ja, tri-
are än någonstädes, att besluta sin afsägelse; nu —
jag lemar ål den oparliske Psycologen och men-
niskokäunaren att bedöma hans frihet och mogna
öfverläggniug — och likväl långtifrån att Pilder-
skapet och Adeln fästade någon uppmärksamhet
elter vidtog någon åtgärd vid hans afsägelse, til-
lät det stillatigande, som Herr Rosenblad så naivt
uttrycker sig, — att han återtog den, likasom ha-
de den aldrig varit gjord. — Tidsafståndet cmel-
lan afsägelsen och återkallelsen lärer väl icke
Kunda komma i beräkniug der endast fråga är
om sak och form. Med denna höga, värdiga,
samt Adeliga föresyn, som bjuder vördnad och ef-
terföljd, tror jag mig icke ega rättighet eller fog
att afhålla honom från ex plats, som Ridderska-
pets och Audcelns förtroende bonom gifvit, och
från Lhvilken icke en gång detta Stånd funnit
skäligt, att för ett Zika, men minire ursägtligt
förbållande, utesluta honom, hälst målet före å-
terkallelsen, icke blifvit justeradt, än mindre nå-
gon expedilion utgatt till Suappleautens inkallande,
hvilken, om den motsatta meningen vore rigtig,
samma dag bordt och kunnat erhålla kallelsen,
emedan smälet beqvåmligen kunnat justeras och
expedition utfärdas. Med den i Beglementet fö-
reskrifna skyldighet mig åligger, att bandla efter
bästa förståud omtanka och nit kan åtminstone
leke jag belasta mig med förebråelsen och ansya-
ret, att hafva lagt, ett i bestörtoingen af cn öf-
verraskande olycka taget steg, till sköl, att ifrån
BaucoStyrecsen afvålla en Ledamot som äger —
korna vi väl dölja det för oss sjelfva, så utmärk-
ta förtjenster om Banken och en så stor förmåga
att gagna den — serdeles under närvarande kin-
kiga och brydsamma omständigheter. Jag säger
det utan något offör af min cgenkärlek, utan fora
att mötas af nagon kraftig motsägelse.
Jag bar ock handlat med fästadt afseende å den
rättighet Ledimol äger att enligt 23 Cap. Rätte-
gängs-Balkenws 6 8 ändra eller förklara sin me-
ning med skyldig aktvi: g för Ridderskapets och
Adulns gifna föresyn, utan all inflytelse af någon
personlig förkärlek , ty jag har aldiig stått och
fir Borgmadstaren Sandbtad:
Plurvaliteten af Herrar Fullmäktige har grundat
dess beslut på det förhållande, att Protokollet,
som innehölle Hr Hjertas afsägelse icke var juste-
radt, vid det tillfälle han återkallade dess afsä-
gelse. .
Denna auledning är enlig med yåra lagars be-
stämda föreskrift och med andan af all förvalt-
ning. .
Justering af all offentlig handling, för att gifva
den cgenskap af juridiskt factum, erfordras inom
alla grenar af sawmhälls-bestyren.
Allmänna Lagen i 23 Cap, 6 Rättegångs-Bal-
ken Icmnaär Domaren rättighet, att churu ban i en
annan mening yttrat sig, till ett offentligt Proto-
koll; likväl innan Dom afsagd är, ändra eller för-
klara denna mening. Detta lagbud tillämpas vid
alla Domstolar från de lägre till den högsta.
Inom Konungens Cancellie, datcras besluten
efter justeringsdagen.
Hr Rosenblad har af en föreskrift i 58 S Riks-
dagsordniugen att vid justering af Protokoll ett
beslut ingalunda kan ändras låtit missleda sig
till den slutföljd att Rikets Ständer ieke förbe-
hållit sig en sådan rättighet, Det synes deremot
af en annan Y i samma grundlag, där sättet för
besluts fattande stadgas, att Rikets Siänder nog-
samt insett nödvändigheten att bibehålla justeria-
gen såsom elt vilkor för ordning och säkerhet.
Deri stadgas, wvoterings proposition jemte tydlig
contra proposition skall genast förfaltlas, justeras
och anslås. Alltså finner man att det är just der-
före, att besluten redan äro justerade, som de
icke sedan vid Protokolls justeringen få ändras,
Hr Hjertas rättighet, att återbegära och återbe-
komma sin afsägelse, då ban fann att Fullmäktige
icke ävnu icke vidtagit någon åtgärd vid densam-
ma2, synes varit obestridlig, Det är bekant att å-
terlagning af ansökningar m. m. i Embetsver-
ken ofta inträffar. Besvär, klagomål, suppliker å-
terlagas när inlemnparen sådant äskar. Någon tred
je persons rält var ej 1 fråga, ty om Hr Canccellie
Rådet Hegardt skulle inträda efter Hr Hjerta, var
det (säkerligen enligt med dess egen och hvarje
rättskalffens muns öfvertygelse) först sedan Herr
Hjerta af egen drift låtit sin afsägelse vinna full-
komlig offcutlighet genom vårt justerade Proto-
koll, Förr kuade Hr Hegardts rätt icke de jure
anses intridd. Hr Rosenblads dom att Hr Hjer-
tas bysättning skulle genast utesluta honom från
si bofaltniug bland oss, är Jika hård som lagstri-
dig. Skall Bancoreglementet tillämpas är första
gången bysättning icke af den egenskap Hr Roscn-
blad vill antyda. Men Reglementet kan ej här til-
lämpas. . Grundlagen utesluter från Representant
val och rått att deltaga i Biks-Ståndens öfverlägg-
ningar, den som bysatt är. Men detta kan hvar-
ken utsträckas till den som bysatt vari, eller
till den, som utan alt i öfrigt försumma sina å-
Jigganden, blifvit för kort tid bysalt, men äter-
ställes i sina rättigheter samma stund han åter-
vinner friheten. Att en förvillad opinion om by-
sättning skulle leda oss till den sjelftagna myn-
digheten, att utesluta en Ledamot derföre böra vi
lika mycket agta oss som för det misstag Hr Ro-
senblad vill förebrå oss, att hafva ifnavalt någon,
Vi hafva blott medgitfvit det vi ej kuude vägra
nämligen att afsägelsen åteytogs För mindel säger
mig milt begrepp om rätt att pluraliteten bandlat
Japlikmiäligt, och mitt samvete alt deras handling
skall gillas af dem som se det allmännas bästa
såkrast tryggadt genom välvilja mot medmenniskor
och rältvisa ål ex hvar. Sluteligen hade jag vän-
tat af Herrar Reservanter, (hvars åsigter jag re-
specierar, dä jag så gerna ville respectera motiver-
ne) och 1 syunerbet af Jr Rosenblad, som anser
Piuralitetens åtgärd för icke mindre är grundlags-
stridig, ott för tillfället uppmärksamheten derå
blifvit föstad på ett sätt som kunnat föranleda
Hr Gretfven och Ordåföranden att vägra Yragnaosi-
vande för Herr Ofvers!
taga dess gjorda afsägel
låtit att säsom bevis; fi
nanten upphört att va
anföra 70 Y Riksdagsor
Riksdagsordningen och
gen, så bekänner jag
ihogkom det i min
sistnämnda I, och få
aktlåtenneten att dero
att Kerr Hjertas ansök.
sägelse, afgjordes i sar
samtattjag, då farhåga i
liga öfverläggningen up
kunde bordläggas, trot
jag alltid ansett mig s!
förklaring, att jag ej
rätt, samt således Lb
taga närmare kännedo
tillika förklara att det
gen anförda skälet —
Licutenant Hjertas afs
tillräckligt att förhind
den senare ansökan,
För öfrigt lemnar j
den inlemnat — utan
ordalag i närmare öfyt
sterude Pretocoltet ell
rättelse, ctt hastigt
Jag underkastar den ve
vetande att då pligtki
uppmärksamhet å ett bh
jag dock aldrig uttryck
hysa något tvifvel, att
hafva handlat lagligt,
beyvekelsegrunder: alt j
tid skall anse för en
som kan komma under
icke omedelbart rört så
fullgörandet af mina ål
mäktig, tror mig förb
slor verka på beslut, d
jag dock hyad mina pli
träffar äfven vågar hop
biträde, som ensamt d
gå medmenniskors omd
Herr Grefven och 0;
I de yttranden som
rande af Herr Rosenbla
har äfven min person I
Förgäfves söker jag,
bandlat detta mål, någ
ning dertill.
Oväntadt var dock ic
bört , sedan jag för nå
som utkommer under c
man Fäderneslandet —
den sednare villan vär
Jag är långt ifrån a
Jag är gammal. Åsyne
ner om andra tider oci
tider generat mången,
Till besyarande skall
vit sagdt om ordföran
Fullmäktige i Rikets S
des har embetsmanna å
Herr Rosenblads päst
tet var olagligt bar ma
man sagt: hade den hal
bill Fullmäktiges bifal
randen vägrat propositi
Någon lag som tiller!
dan rättighet finues ic
att ordföranden, ägandt
männen i Riks-Stånden
så bör lika med dem, g
begärd proposition, äga
beskut stridande mot ta
har också förr delat d
rättab den, sedan de fc