Med ordföranden inom ett administrerande verk, sådant som Banken, är förhållandet jem fördt med ordförande befattningen inom ett Utskott, i så mållo olika, att propositionerne i förra fallet leda till beslut, hvilka alltid skola verka menligt, enär de äro stridande mot lagen. Ville man söka correctivet häremot uti ordfö-. randens rättighet, eller rättare sagdt förpligtelse att i sådane, fall vägra proposition, hvar är corxectivet mot missbruket af denna rättighet? Ordföranden, icke allenast berättigad utan förpligtad att i alla förekommande mål yltra sin mening, vore ju genom en sådan rättighet i ständig frestelse att begagna den till stöd för sin mening, och vore också han för sin person säker för dyJik frestelse, så torde andra, till stöd för sina meniugar, söka hans medverkan genom till honom ställd anmaning alt vägra proposition. En sådan rättighet i ordförandens hand är ingalunda behöflig. Ett administrerande verk står fika med den enskilde under åklagare-maktens uppsigt och blir, enär den handlar lagstridigt, genom Domstolens utslag derom underrättad. Men snarare befordras laglydnad och trefnaden under: lagarna, derigenom alt man låter lagarpa sjelfve rätta byad som felats emot dem, än att man befattar sig med att genom vinkar leda fria män i sina handlingar. Utan att i förevarande fall kunna gilla det moPiv, som enligt eget vidgående, bestämt fleres, handlingssätt i denna fråga, förblir dock alltid hvarje från en känsla af välvilja bämtadt motiv, aktningsvärdt för mig, . Deremot beklagar jag att man misstagit sig om tiden då välviljan lämpligast hade kunnat visa sig verksam. I den protest som Herr Rosenblad afgifvit förenar jag mig. Rätteligen utdraget betygar Ex åffcio C. Netherwood,