Med ordföranden inom ett administrerande verk,
sådant som Banken, är förhållandet jem fördt med
ordförande befattningen inom ett Utskott, i så
mållo olika, att propositionerne i förra fallet
leda till beslut, hvilka alltid skola verka menligt,
enär de äro stridande mot lagen.
Ville man söka correctivet häremot uti ordfö-.
randens rättighet, eller rättare sagdt förpligtelse
att i sådane, fall vägra proposition, hvar är cor-
xectivet mot missbruket af denna rättighet?
Ordföranden, icke allenast berättigad utan för-
pligtad att i alla förekommande mål yltra sin me-
ning, vore ju genom en sådan rättighet i ständig
frestelse att begagna den till stöd för sin mening,
och vore också han för sin person säker för dy-
Jik frestelse, så torde andra, till stöd för sina me-
niugar, söka hans medverkan genom till honom
ställd anmaning alt vägra proposition.
En sådan rättighet i ordförandens hand är inga-
lunda behöflig. Ett administrerande verk står
fika med den enskilde under åklagare-maktens
uppsigt och blir, enär den handlar lagstridigt, ge-
nom Domstolens utslag derom underrättad. Men
snarare befordras laglydnad och trefnaden under:
lagarna, derigenom alt man låter lagarpa sjelfve
rätta byad som felats emot dem, än att man be-
fattar sig med att genom vinkar leda fria män i
sina handlingar.
Utan att i förevarande fall kunna gilla det mo-
Piv, som enligt eget vidgående, bestämt fleres,
handlingssätt i denna fråga, förblir dock alltid
hvarje från en känsla af välvilja bämtadt motiv,
aktningsvärdt för mig, . Deremot beklagar jag att
man misstagit sig om tiden då välviljan lämpli-
gast hade kunnat visa sig verksam.
I den protest som Herr Rosenblad afgifvit för-
enar jag mig.
Rätteligen utdraget betygar
Ex åffcio
C. Netherwood,