I HUFVUDSTADEN. Äfven af en STOCKHOLMSBO. (forts. fr. gårdagsbladet.) — — — De stora stenhusen! skriker man. Måoga af Bagarne bafva ju flera stenhus hvardera?! En ibland dem har ett stort och prunkande palats, som i sina eleganta våningar inrymmer icke mindre än trenne mimstrar! är icke detta att anse som bevis, ropar man? Jo visserligen är åberopandet deraf ett bevis — på afund och öbelsinne hos författåren; mobbens karakdär är alltid alt harmas deröfver att andras vilkor icke äro så usla som dess egna; och i dess mun kunna stenbusen åberopas såsom skäl, men icke i en undersökning, som bör andas ett lugnt nit för sanning och rätt. Det medgifves, att många ganska förmögna personer finnas i BagareEmbetet; men hvad bevisar detta annat, än den allmänna sanningen, att omtanka och flit, äfvensom lyckliga tillfälligheter, äro de vanliga orsakerna till välstånd, i hvad yrke som hälst; och beklagligt vore det, om de borgerliga yrkena icke skulle invbringa för sina idkare mera än födan för dagen. Dessutom, om flera ibland Bagarne äga stenhus, så finnas lika många som icke äga stenhus; och dermed tr den saken qvilt. Uppgiften om profbakningen som gifvit 100 procents vinst, är en oblyg dikt, som tillräckligt utmärker hvars andas barn författaren är. Det verkliga resultatet af de anställda profbakningarne, var, att en del brödsorter gofvo någorlunda vinst, men andra åter ingen. Bagarne missvårda sitt bröd, säger man; och isynnerhet deras spisbröd, menar den lärde Spannmålshandlaren Linck, genomtränges icke lätt af magsaften ; de blanda poltaska deruti, och surdeg. Jag tror för min del, att om vissa personer ränsade ut den gamla surdegen ur sina egna hjertan, så skulle de med mindre afund och mera rättvisa och kristlig sanningskarlek bedöma sin nästa. De skulle då icke prata om profbakningar som gifvit 100 procents avance, och om pottaska som ännu aldrig bevisligen funnits i något af våra vanliga brödslag. Uppgiften härom måste således gälla för en skamlig osanning, ända tills den kunnat bevisas; och sådant hade väl icke varit svårt att åstadkomma genom chemisk undersökning, i händelse rimlig anledning dertill hade funnits. Men, om än vårt bröd verkligen vore så missvårdadt; hvarföre uppträda då icke de patriotiska personer, som så nitiskt skrika härom, för att genom egen verksamhet lyfta denna vigtiga industrigren till en större höjd? Yrket är ju fritt; hvarföre uttränga de ieke den gamla tillverkninger genom en ny och fullkomligare, i fall de tilltro sig det? Må de försöka, nuder de allmänna vilkor som gälla för andra Baga-Ss 8 TT Å Fa Oh TO a