ända till utskottet, och ehuru deni blefiför- I
kastad med 112 rösters pluralitet, gran-
skade man dem till de minsta detaljer.
Haden J icke bordt visa samma uppmink-
samhet för den bill Underhuset Er före:
lagt?
De bland Eder som beklagat sig öfver
prässens despotiska makt, ha i billen ett
medel ett skapa en annan Organ för alle
männa opinionen, som skall betaga präs-
sen dess stora inflytande, Gifven folket
en laglig och konstitutionell represenla-
tion; och J hafven icke mer att frukta af
prässens makt, Så länge folket icke är
behörigen: representesadt och icke har nå-
gon annan organ för sina besvär, skall
prässen bli den allmänna frihetens vårdare,
Ert eget system har födt den despotism
hvaröfverv J beklogat Er;eJ hafven sjelfve
satt prässen på ett hälleberg; det beror
på Er att denna natt förvandla detta häl-
leberg i en sandbank.
Man har påstått att billen skall gynna
demokratien, och att aristokratien endast
har plundring och anarki att vänta, Men,
Mylords, löpa icke ministrarne i detta fall
samma fara som J? Några af närvarande
ministers medlemmar innehafva större fa-
stigheter än tvänne föregående ministerer
tillsammaos; jag räknar mig icke bland
detta antal, ty jag har nästan inga fastig-
heter; men det lilla jag eger beror på var-
aktigheten af mitt lands författningar,
och är mig lika kärt, som de största egen-
domar kunna vara för hvilken som helst
bland Er,
Talaren bevisade slutligen mot en af dem
som förut haft ordet, det ministeren egde
rätt att tillsätta nya pärer om billen för-
kastades: Pitt har ofta begagnat detta kon-
stitutionella medel, och man har till och med
märkt, att den häftigaste opposition mot
billen kommit just från de pärer denna
statsman tillsatt.
Lord Brougbams tal räckte flera timmar,
Efter honom fick Lord Lynhurst ordet;
han hade tillhört Wellingtons parti och
trodde sig böra ta detta i försvar emot
ministerens anfall. Talearen påstår att
billen skule göra Underhbuset helt och
hållet demokratiskt och medge katoli-
kerne rätt att representera Irland. Före
Franska revolutionen hade folket endast
klagat öfver slafhandeln, men sedan det
märkti, att Parisarnej med framgång gjort
den väpnade styrkan motstånd, läto ropen
på reformen höra sig öfver allt, Jag har
svurit, fortfor han, att upprätthålla mitt
lands författningar, och jag har ingen lust
att utbyta vår konstitution mot en repu-
blik, ty jag påstår att denna senare alltid
är grym, tyrannisk och efemerisk,
Erkebiskopen af Canterbury förmälde sig
med stor ledsnad rösta mot billen. Han skulle
alltid vara benägen att bota missbruk ge-
nom en successiv och måttlig reform, men
han kande icke esamtveta till en för kon-