grenska den,
Grefve Roseberry förklarade, att han
icke alltid gynnat reformen, men funnit
sig böra vika för tidens kraf. Om den
förra MinistEren icke envist hade satt sig
emot all reform, hade några förändringar
gradvis i valsystemet kunnat vidtagas; nu
är det icke mera tid dertill. Jag är icke,
utropade Talaren, någon blind partisan
åt Styrelsen; än mer, jag ogillar en del
af billen; men jag är öfvertygad, att Mi-
nistrarna hade försummat sin pligt, om
de icke uti närvarande omständigheter
vidtagit en afgörande åtgärd,
Man befarar att demokratien erbåller
för stor del i lagstiftningen och förstör
aristokratien. Visserligen skall billen un-
dergräfva inflytandet af några individer
som skicka representanter till underhuset;
men billen lemnar hvarje menniska det
anseende dess rang, dess förhållanden i
samhället och personliga egenskaper for-
dra. Aristokratien vinner till och med
på att bli quitt ett inflytande som ådra-
ger den folkets hat. Om öfverhuset för-
kastade billen utan att uppge de grunder,
på hvilka en reform ij val-systemet borde
hvila, syntes det, i talarens tenka, som om
huset icke ville samtycka till någon re-
form af hvad slag som helst. Om det
tvärtom endast vill modifiera ministrarnes
bill, så måste det öfverlemna den åt ko-
mitEn; der skulle man föreslå de modifi-
kationer som äro af nöden.
Grefven af Carnavon. Om folket är i
jäsning, så kan billens förkastande ge anled-
ning till missnöje ; emedlertid skulle faran
bli fördubblad, om vi vid våra diskussioner
visade fruktan; ty vår feghet skulle blanda
missnöjet med förakt. Vid petitionens in-
lemnande kunde ministrarne icke fram-
ställa något starkare skäl för dess anta-
gande än sinnesstämningen bland folket.
Ha de talat så för att skrämma oss, så
skall jag veta att svara dem; är det åter
af fruktan, så beklagar jag de ministrar
som icke våga möta folkets missnöje med
semma fasthet och mod som utmärkte Pitt,
när han under Fraoska revolutionen af-
vaktade oroligheternas upphörande, I så-
dant fall ha vi föga att hoppas af närva-
rande ministr. (Bifall).
Jag talar om billen med fullkomlig
opartiskhet, ty jag disponerar ingen enda
röst i riket, men jag anser ministrarnes
åtgärd som ett efemeriskt alster af de re-
publikanska och revolutionära tider. i
hvilka vi lefva. Vi ha sett dussintals re-
publikanska systemer, den Franska, Cisal-
pinska och Transalpinska, Parthenopeiska
och Gud vet icke hvilka; samma filoso-
fiska anda rådde i dem som i den bill
man nu hopsmidt; Hkväl ha alla försvun-
nit, ena dagen blomstrande, den andra
förstörda. Låtom oss icke följa dessa
vacklande systemer, och allraminst antaga
dem med den brådska ministrarne och
fordna petitioner tillstyrkt,