LUSSIUUCH Vlalla annat, alt nan uppoilrat
7,)00 pund om året på sitt salarium (Hvil-
ket exempel för StatsRåder i andra länder!)
men han hoppades att ett blifvande parla-
ment skulle genom sina ändamålsenliga be-
slut gifva honom ersättning för denna upp-
offring. j
Uti sessionen den 17 förklarade Lord-
Canzleren, i anledning af ett rykte, som
uppstått, att han vore af olika tanka med
Lord Grey om reformbillen, det detta rykte
icke ägde den minsta grund. Ian öfver-
ensstämde tvertom med honom i alla
punkter, och den oriktiga tankan härom
hade uppstått i anledning af en oriktig up-
fattning af hans tal i tidningarne. Hert.
af Weilington ingick i, några daåataljer om
finanserna, och påstod, att deras förvaltning
ucvder förra administrationen hade varit
vida bättre än under den närvarande, hvil-
ket hevisades af ett större öfverskott då än
nu. — .
Lord Gref svarade härpå, att han trod-
de det vara en mycket större välgerning för
landet, att lemna myntet i de skattdragan-
des fickor, än att utpressa det för att hand-
la med amortissementsfonderna. Emedlertid
räknade han på ett öfverskott af 430,000
pued. Härefter öfvergick han till frågan om
parlamentets prorogation. - In deputatiou
hade för honom framställt nödvändigheten
att icke prorogera parlamentet mer än på
7 dagar, hvilket hade varit föranledt af
den tankan alt han ämnade prorogera till
Januari. Det sednare hade han dock aldrig
yttrat. Väl hade såväl han, som Lord-
Canzleren och Skattkammare-Canzleren un-
der hela den förflutna sessionen haft ett
utomordentligt mödosaret arbete, så att de
hade det största behof af rågon recreation;
men han försäkrade ändock att tiden för
prorogationen endast skulle bestämmas af
hvad de ansågo mest tjena reformens in-
tresse,
LerdCandsleren anförde, att oaktadt åtskil-
lige personers otålighet, hvilka han ansåg
disponerade fr Styrelsen och nitiske för
billens framgång, så måste han bekänna, att
parlamentets öppnande efter blott en vec-
ka vore en fysisk omöjlighet, sedan man i
tre månader uppolffrat dag och natt till
öfverläggsning och discussion. På tolf må-
nader bade han icke njutit den ringaste
recreation med undantag af tvänne dagar
vid Jäl och Påsk, och äfven dessa voro
bufvudsakligen tillbragte på landsvägen
(Stratt). Under hela denna tid hade han
arbetat från klockan 6: om: morgonen till
12 eller I på naltens och om någon vore
nog olullig att säga att ban icke behötde
en liten vederqvickelse , så hade ba allt
skal att säga, det eo sådan icke tog reson.
I Underbuset den 19 lemnade Mir Hume
en petition mot biskopparna, och yttrade,
att bändelserna 1 London efter reforinbillens
öde icke allenast at honom gillades, de vo-
ro till och med nödvändiga på det lagstif-
AA oo - .
