blad, kallad Aftonbladets kritiska snille och
smak, och framkallad af vår recension öf-
ver novellen Håkans brud, har gifvit oss an-.
ledning till en upptäckt af så historisk, eller
kanske snarare naturhistorisk märkvärdighet,
att vi genast skynda att meddela den åt
våra Läsare. Hvem skulle väl hafva trott,
att Stockholms-Postens utgifvare liknar inv-
genting mindre än — den Grekiske hjelten
Achilles? och likväl förhåller de sig så till
punkt och pricka, åtminstone i ett afseende.
Likasom den Grekiske hjelten, kan Stock-
bolws-Postens utgifvare egentligen endast
såras på ett ställe. Enda skillnaden är att
då, hos den förre, hälen var det vådligaste
stället, så är deremot Stockholms-Postens
Blavka sätet för hans ömaste känslor, och
att den förre hade blifvit neddoppad i
Styvxfloden, hvaremot den sednares Blanka
lärer blifvit nedsänkt i glömskans Mod,
emedan man numera så sällan hör talas om
henne.
Att Stockholms-Posten funnit en jemfö-
relse mellan Konung Håkans Brud och sin
Blanka så anstötlig finna vi vid närmare
eftersinnande aldeles icke underligt, i syn-
nerhet när en supd förekommer i den förra,
och vi väl sedan ett par år tillbaka då
Farbror Mårten var på supt, hade bordt.
erinra oss hans förbittring mot sådana inrätt-
ningar. Vi kunna dock icke sättal tro till
att detta som malisen påstår skaV härle-
da sig från någon gurmandisk jalusi
hos Farbror, och förargelsen att han icke
sjelf blir bjuden på supeger, eburu ordsprå-
bet maten tystar mun annars sällan plägar
slå felt.
StockholmsPostens artikel har emedlertid
låtit oss inse och ångra. Vår. förseelse att våga
jemföra en så obetydlig produkt som Hå-
kans Brud, med Farbrors egen Blanka,
bvilken i alla afseenden kan betraktas så-
som en af de incommensurabla qvantiteter-
na. Vi trösta oss likväl härutinnan med
hoppet, att någon skald, i snille och smak
tillklippt precist efter Stock holmsPostens reg-
lor, kunde apotheosera Farbror Mårten med
en sång om hans förderfliga vrede, li-
kasom fordom Homerus gjorde med Achil-
les. I detta fall lärer det blifva en absolut
nödvändighet, att skalden är lika blind som
Homerus, på det icke Blankan måtte allt
förmycket förblända hans syn och komma
honom att tappa conceplerna.
j
Moo JaNn