till någon vFTåldsamhet, men önskade lika
litet att de alla skulle bli behandlade som
slafvar af borgmånglarne (boroughmongers).
Det vore sagdt, att de vördnadsvärde Guds-
männen, Biskopparne skulle sätta sig emot
billen; i sådan händelse vore deras öde o-
återkalleligen afgjordt. De stolta tinnarna
af deras lycka skulle begrafvas i mörkret,
med nationens förbannelse till epitafium;
den lysande mössan falla från deras hufvu-
den och korset likasom från en vissnad hand;
deras hvita mässkjorta förvandlas i sorgens
färg; och Lord-Biskoppen i London gjorde
bäst att tillstänga sitt palats och skalla sig
rättighet att hålla krognäring (Högt skratt).
De garla Pärer, hvilka förde våra fäder till
friheten, och ättlingarne af dem som vredo
magna charta ur händerna på tyrannen Jo-
han, sågo med saknad och förtrytsamhet
sådane menniskors handlingssätlt, som Mar- i!
kisens till ;de spräckta rutorua, hvilken sjelf
kunde förtjena att spräckas.
My OO PBrien uppsteg och anmärkte vid
hvad som blifvit sagdt om tryckpressen i
landet att endast den förskräckliga beskatt-
ningen på denna stora organ af friheten
vore örsaken, att dåliga regervingars dåliga
handlivgar ieke voro ännu mera kända.
Sedan ännu åtskillige talare yttrat sig,
blefvo petitionerne enhälligt antagne. Vid
målets slut uppstämdes tre hurrarop för
Konungen, tre för reformbillen, ett hurra
till farväl åt den frammande föreningen,
tre för Mr Edmonds och långa misslju-
dande suckar för de döende ruttna köpin-
garnes innehafvare. Alla skildes derefter
lugnt och i bästa ordning.