dera often: Hynlken atgard hast kunde vid-
tagas i Ottesångerna, som också äro offen-
teliga gudstjenster på Söndagen. Betrak-
tas den åter, och det med skäl, såsom en
alfvarsara varning äfven för åskådarne, så
vinnes ändamålet fullkomligare, ju talvikare
de äro. Enligt sin natur, såsom för den
biktande en välgerning, hvarigenom han
återgifves åt ett christeligt samhälle, hvars
välvilja och förtroende han bör söka för-
värfva sig, blifver den mera betydelsefull
uti en större än uti en mindre samling. Den
närvarande mängden af dem, å hvilkas väg-
nar tillgift och förlåtelse? afkunnas, lem-
nar elt åskådligare begrepp om gåfvans stor-
het och värde. Då allt annat af officiel na-
tur, kungörelser om gjorda stölder och till-
tänkta äktenskap, om födda och döda men-
niskor m. m. anses nödvändigt böra afkun-
nas i Högmässogudstjensten, för att vara af
full kraft och verkan, så kan man i allmän-
het påstå, det vara ett nyckfullt undantag
att derifrån utestänga den offenteliga Kyr-
koplikten.
Men vi föreställa oss, att någon biktan-
de, t. ex. en till döden eller lifstidsfän-
gelse dömd, med värdiga begrepp om sa-
ken, ville för sitt hjerta deraf hänrta alla
möjliga fördelar: vi föreställe oss, att den
tarfliga Aftonsången, närmande sig till en
reformert gudstjenst, med sin egentliga be-
tydelse af sjelfva predikan, som åter till
stör-ta delen beror af predikantens förmåga,
af honom jemfördes med Högmessan, som är
omklädd med all den prakt vår församling
velat och kunnat tillegna sig af Catholicis-
men, och som genom syndabekännelsen, tron,
sången, bönerna och slutligen nattvardsgsån-
gen på mångahanda sätt talar till mennisko-
hjertat: vi föreställa oss att brottslingen gå-
ende tilt grafven celler fästningshvalfven ifrån
en ort, som såg hans sista fria handling va-
ra en illgerning, vill, helst om det tillika
är ifrån hemorten, taga med sig de djupa-
ste intryck af andakt, hugsvalelse och tröst:
att: han med afsaknad skulle se sig utestängd
ifrån Högmessan, som på allt sätt dertill
bäst egnar sig, och skulle i fritt val emel-
lan denna och Aftonsången ej tveka att fö-
redraga den förra.
Vådan att, utöfver hvad lag bjuder, om
ock blott för en timma, arrestera en person,
är allmänt känd. Lika betänkeligt ville vi
det skulle anses, att en till frihetens återfå-
enade berättigad hölles fängslad, om det ock-
så vore blott 3:me timmar. Efter: under-
gången kyrkoplikt är i många falk atvestan-
ten berättigad till omedelbar frihet — skul
le man icke anse: för en samvetsiak., att hål-
la bonom fängslad till kl. inemdt.4 på cftm.
då han kunna Mörfå sm frihet vid Hög-l
messans slut, middagstiden, och då dessa få
timmar kunna vara af oberäkneligt intlytan-
de för honom? Men vi höra dock den in-
vändningen ifrån Hufvudstadens poliskam-
