1 AAC oo MOE FASO 6 SP RJ AREA
med en underdånig hemstallan i detta afse-
ende, är allmänt bekant; äfvenså är genom
Tidningen Fäderneslandet Justitte-Kansleiens
utlåtande i målet meddeladt. Vi känna ic-
ke de flerehanda skäl, Konsistorium anfört
till stöd för den sökta förändringen. De,
som genom Justitie-Kanslerens utlåtande blif-
vit uti Fäderneslandet för Allmänheten fram-
lagde, och hvarpå äfven denna Embelsman
grundat sitt tillstyrkande, äro hemtade ifrån
den förutsättning att Kyrkopliktens under-
gående uti Högmässan skall föranleda till
störande af andakten både hos den del af
församlingen, som har bänkrum i pliktpal-
lens granskap, och hos den biktande sjelf
genom det på stora gången vid denna Guds-
tjenst vanliga större tillopp af åhövare. E-
mot dessa skäl skulle man kunna anföra
hvarjehanda, t. ex. att trängseln i Afton-
sången varit och är mången gång lika stor
som uti hvilken Högmässa som helst, och
skulle säkerligen ofta blifva det, om veder-
börande vore betänkte alt söka få denna
Gudstjenst flyttad i eller 13 timme sednare.
Trängseln i våra kyrkor är äfven under
Högmässan ej synnerligt stor, om ej på en
och annan märkligare dag, och då någon
Predikant med tonen eller nyheten för sig
uppträder. I allmänhet inträffar det mindre
ofta, att äfven andra delen. af gången i kyr-
kan är uppfylld af åhörare, hvilket dock
allmännast sker i Aftonsångerna, som för det.
mesta besökas af personer, hvilka icke haf-
va bänkrum och således måste taga plats på
stora gångens lösa bänkar och stolar — ja,
sjelfva bänkrummen, så aflägse, äro inga-
lunda begärlige och på bögst få ställen ut-
hyrde: dessutom har en bänkägare samma
bänkrunm: både för Aftonsång och Högmissa.
Det förhållande synes. således ej vanligtvis
äga rum, att Kyrkopliktens undergående i
Högmässan skulle för trängselns skull både
för en del af Församlingen och den biktan-
de vara mera andaktsstörandeän i Aftonsången.
Uti sjelfva handlingen, ehuru mycket man
fasar för dess orsak, brottet, lärer väl in-
gen med sannt christeligt sinne finna något
så ytterst vederstyggeligt. Den år en in-
rättning nästan lika gammal som Christna
Församlingen: den. ulttyder den skönaste si-
dan af christendomen, och ej blott möjlig
heten till bättring och omvändelse, utan äf-
ven till en återförsoning med Gud och Sam-
hället, samt påminner om de förnämsta
christeliga dygderna, menniskokärlek, för-
sonlighet, öfverseende. Man har med rin a
framgång sökt utur Templet och ifrån Pre-
dikstolarne bortskaffa långt otillbörligare sa-
ker, såsom kungörelser om de mest verld-
sliga och sjelfva blygsamheten nära sårande
ting. Ingen har ännu tänkt på att förvisa
detta kram ifrån Högmässorna till Afton-
sångarne. Men är sjelfva handlingen ovär-
dig Högmässogudstjensten, så är den ock
ovärdig hvilken Gudstjenst som helst, och
FALK Fre