sigtningar och derefter afbörde vittnen,
alla omständigheter Ssynsas vara så full.
ständigt utredda tom möjligen kan erfor-
dres för Collegii pröfning, föranlåtes jag
belt och hållet bestrida densamma, särde-
lea som jag aldramiast kan vara ansvarig
för de bristfälligheter, som möjligen kun-
na genom vårdslöshet eller kanhända med
Ar Piebls vilja hafva åkommit under den
tid, jeg varit helt och hållet förhindrad,
att om huset och dess vårdvad taga rin-
gaste kännedom, Stockholm den 3 Ju-
lii 1931.
Gust, E. Westerberg.
Lika lydande med de i Stockbolms Stads
Politie -Embets- och Byggnings-Collegu
Protocoll för den 5 Julii 1932 integue
Fandlingar, betygar- !
C. G. Hagberg.
Coll. Not:s,
Till Stockholms Stads Politie-Embets-
och Byggnings-CoWegium!
Fastän Herr Piebls, den 26 sistl. Julii
ingifna vidlyftiga skrift icke innehåller
ringaste bevisning 1 sjelfva den rättegåvg.
som honom och mig emellan är vid Col-
legium. anhbängig, så utgör den likväl, i
och för sig sjelf, ett evident bevis på den,
1 alla fall nog allmänt kända sate, att,
då man diktar premisser och vanställer
eller ock alldeles förbiser sanningen, kan
man utan svårighet komma till hvad re-
sultat man behagar, och lika lätt gifva åt
sina citationer resonementer och conclu-
sioner hvilken utvidgning och vidlyftighet
som belst, nemligen så länge all gransk-
ning kan undvikas. Ett sådant framställs
ningssätt nyttjas derföre ofta med fördel
af Publicister, som endast åsyfta att af
myggor skapa kameler och sålunda för
ögonblicket göra effect, hos sådane lässre
eller åhörare, söm entingen icke äro i till-
fälle, eller icke göra sig mödan, att när-
mare taga kännedom om förhållandet, och
troligen lärer icke eller nu författarens
afesigt kunna vara någon annan, än att så-
lunda, liksom med en Theater-åska skräm-
ma lättsinnigt folk att tro, det Herr Piehl
verkeligen blifvit förorättsd, och således
ögt skal till den. klagan han, efter hvod
Handlingarne vitsorda, mera af caprice än
af befogenhet, emot mig anställt, ty då
för granskaren den så blossande och im-
posenta framställningen i sjelfva skriften
bar all möjlig likhet med det torkade kalf-
skinn eller pergament, som på Theatern
frambringar de förskräckande Åskknallarne;
så är författarens allmänt kända tanke-
kraft och urskillningsförmåga merän till-
räcklig, för att aflägsna all supposition, det
ändamålet kunnat vara någon inverkan
I på målets judiciella afgörande, Författa
ren vet ganska väl, att Domstolen måste
rätta sig efter facta, men icke efter sup-
nosstianer. och att on Namare alltid hör
rt