Då RBedactionen i dess tidning N:o 229
effentligjert en af Bagaren Piehl d, 27 sistl-
Juli till Stadens Polis-Embets- och Bygnings-
Collegium ingifven Rätegångshandling, lärer
Redationen icke eller vägra, att gifva en li-
ka offentlighet åt hasgående skrifter, hvar-
åf den ena visar anledningen och den an-
dra svaret å Hr Piehbls förenämde skrift.
Allmänbeten blir derigenom i tillfälle att
mindre ensidigt bedömma en Rättegång,
som mera af capris än befogenhet blifvit
entamerad, och säkert skall den oväldige
läsaren sakna all anlendning att vidare.
förklara för felsteg af Pyggmästarne
hvad som endast och allenast är föranvledt
af Äusägarens vanvårdnad; och stt Or
Piebl fortsatt denna vanvårdnad äfven
under sistförflutne vinter, derom öfverty-
gas lätt, hver och en, som från Hötorget
betraktar taket på Ar Piehls, i Aftonbla-
det så. kallade, Kollossala, Palatslika
Byggnad.
Till Stockholms Stads Politie-Byggoings-
och Embets-Collegium!
D. vidlyftiga mål, som Bagaren Piebl
emot mig och Ålderman Thun entamerat,
äger ibland egenheter äfven den, att icke
vara bestämdt i sjelfva stämningen, utan
har Herr Piehl gång från gång gjort nya
anmärkningar och gifvit nya ämnen för
Rättegången, Detta emot en laga Rätter
gångsordning stridande förhållande näm-
ner jag nu såsom ett bevis på den obe-
stämdbet och den villervalla som råder i
ella Herr Piehl!s handlingar; ty då Hr Piebl
uti en så eikel sak som anställandet ef en
Rättegång, icke kåhnnat vara ense med sig
sjelf om de punkter, som han vill hafva
till föremål för Domstolens pröfning, hu-
ru lätt finner man icke då hvilken ostadig-
het, hvilka förändringer och hvilka pro-
jecter och förslager hit och dit, som skul-
Je intaga hans, som det vill synas, gräns-
lösa utflykter vid verkställandet af en
byggnad af den betydliga omfattning som
den nu ifrågavarande — och hvar och en
som härvid jemför Her Piehls verknings-
sätt och sinnelag torde utan svårighet fin-
na omöjligheten utaf, att i så vidlyftiga
detailer kunna till nöjes rätta sig efter Ar
Piehls ofta påkommande capricer.
Att Rättegång således med Hr Piehl
skulle uppstå var oundvikligt äfven för den
mest fullkomliga menniska, men medve-
tandet af att hafva undvikit alla, enled-
ningar till denna rättegång och att för öf.
rigt hafva med största noggraunhet fullgjort
mina åteganden, tröstar mig mot de ca-
lomnier och den skugga Hr Piehbl sökt
kasta på mitt. handlingssätt. Jag är för
öfrigt öfvertygad, att allmänheten, åtmin-
stone den tänkande delen deraf, är redan
nog tillvand vid obebörigt och grundlöst
skrik, för att icke inse nödvändigheten af
att pröfva saken i sitt sammanhang, in.