Sedan några dagar eller måhända ett par
veckor tillbaka har ingenting här i hufvudsta-
den passerat, som vi ansett på en gång så obe-
tydligt och likväl i så hög gradförtjent af en
ogillande uppmärksamhet somden ytterliga
bitterhet, hvarmed tidningarne Argus och
Medborgaren sönderslita hvarandra. Denna
strid som antingen måste angå idger eller
personer, synes oss i det förra fallet en löj-
lighet, i det senare en skandal. M
ren, som icke sällan skär till med något
lättsinniga utrop, har derigenom gifvit Ar-
gus, som numera tillhör de förskräektas
parti, anledning att deklamera öfver -vådan
af det förra bladets revolutionära syftning.
I sådant afseende har har citerat några af
Medborgarens berättelser om de senaste hän-
delserna i hufvudstaden , klandrat denne
för det han uraktlåtit att berätta andra, och
slutligen med en förnäm mine sagt upp kam-
ratskapet. Deremot har Medborgaren be-
gynt en uppställning af Argi syndaregister ,
som icke lärer slutas 1 brådkastet. Med ett
ord, striden synes vara på lif och död, och
icke ämnad att upphöra förr än vid — å-
rets och prenumerationstidens slut. Vi,
som för vår del tro att man icke Behöf-
ver se sakerna alideles så bedröfligt som de
båda Herrarna, skulle snarast vara böjda att
i tysthet skratta åt alltsammans, om icke
ämnet för tvisten vore al en sådan natur,
att det framför allt tillhör Publicisten att
deröfver yttra sina tankar.
Vi böra då tillstå, att vi å ena sidan ic-
ke älska sådana i allmänna termer . ställda
utrop om maktens missbruk, om de stora
frileterna, om menniskokänslans standar?
0. S. V. som någongång förekomma i Med-
horgarenp. Icke heller tro vi att man ju
icke någongång må kunna antaga, att sty-
relsen handlat rätt och 1 god atsigt, om vi
äg varit och troligen ännu ofta komma att
blifva bland dem , som framställa anmärknin-
gar mot dess åtgärder; och vi ha
derföre icke eller härutinnan funnit någon
giltig anledning til! det dåliga humör, hvari
Medborgaren ständigt befinner sig.
Men å andra sidan nödgas vi bekänna,
det vi ingenstädes igenfannit den låga och
brottstiga syfining som Argus velat tillägga
Medborgaren. Man måste också vid en
blick på sakeruas förhållande här i Sverige
vara på cen gång blind och okunnig, för att
icke hegripa, alt någon revolution hos Oss
vå intet sätt är att befara, af trenne gan-
ska enkla skäl. Det första, att folket i
allmänhet har em sådan afsky för alla om-
störtningar af det bestående att endast en:
tydlig, förolämpning al dess närmaste och
beligaste intressen: kan framkalla dem; men
sådana aniedningar äro hos oss icke förhan-
den, så länge den persouliga friheten får
njuta den. aktning som den i allmänhet
hittils ägt, och nationen har det hoppet,
att Regeringens goda vilja engång skall iyss-