dana hufvud- och fotklädnader som Odins,
utan att skada effecten hos konstverket, var
i sanning icke lätt. Det har dock, åtmin-
stone hvad hufvudet beträffar, förträffligt
lyckats. Man måste se Herr Fogelbergs sta-
ty för att föreställa sig möjligheten, att of
en bland dessa karpusformiga, ur-Götniska
kämpa-mössor, till öfverflöd försedd med
tvenne korpar och ett Kongl. Diadem, ska-
pa en hufvudprydnad, som ej nedtrycker.
eller vanställer hufvudet, utan tvertom, både
för sig sjelf betraktad och i sammanhang:
med det öfriga, eger ledighet ociy aitvar:
förenade. .
Af de ludna, spetsiga kängorna har det
ej så väl lyckats alt göra en smakfull chaus-
sure; dock har talangen äfven här undan-
röjt eller mildrat det mest stötande
Frågan om den rang Herr Fogelberg genom
detta arbete intagit ibland sitt lands Konst-
närer, kan numera anses afgjord, och Sven-
skarne undra icke längre öfver det utmärk-
ta anseende och det Luropeiska rykte han
eger 1 andra länder.
Måtte en återställd helsa snart Vllåta Herr
Fogelberg att, enligt afsigt, återse Fäder-
neslandet och vara vittne till den odelade
hyllning hans arbeten erhållk äfven bland
landsmän. A.