Add ICKRU UUUuUtlsUKkaAa HUlUQviuUad UClla lal sat
tas på räkning af ett allmänt spridt konst-
sinne eller på blotta begäret att se något
nytt; lika mycket, om det varit nyfikenhet
så har den åtminstone haft ett ypperligt
tillfälle att få gälla för sann konstkärlek,
ty denna staty är värdig granskapet med
Sergells skönaste arbeten, ehuru i helt en-
nan anda än dessa.
Odin föreställes klädd i pansarskjorta, med
ett utomordentligt skönt draperi öfver brö-
stet och axlarne; på venstra armen förer
han skölden, prydd med sinnebilder ur
Nordens Mythologi; den högra handen är
utsträckt, och i denna hand hvilar spjutet
Gungner, stödt mot jorden. På den krönta
fornrordiska hjelmen sitta Korparne Hugin
och Mumin, lutande sig till AsaKonoungens
öra.
Då vi redan i första raden af denna up-
sats benämnt arbetet ett mästerverk, hafve
vi sagt allt bvad som kan sågas, och de-
taillering af formernas skönhet, ädelheten i
ställning, harmonien i hela figuren, tecknin-
gens fullkomlighet c. vore blott en am-
mification deraf. Detta arbete torde ha
fel såsom allt annat; de äro åtminstone af
det slaget, att ett djupare, mera minutiöst
studinm erfordras att upptäcka dem. Vi
vilja bär blolt något yttre oss öfver sjelfva
khkufvudidtens behandling.
Det har alltid ansetts för ett svårt, af
nrånga för ett alldeles olösligt problem, att
i bildande konst återgifva den nordiska
Mythen, Då Grekiska konstverk äro
de enda typer för framställningen af det
sköna och dessutom detta sköna absolut ta-
get, var den lefvande principen i hela de-
ras sinnebildslära, måste det ock i sanning
synas omöjligt att ur en annan dylik lära,
Nordens, som bildat sig utan ringaste afse-
ende på formens skönhet, och stundom äf-
ven utan afseende på ideens, taga ett äm-
ne och behandla det på en gång troget,
karakteristiskt och skönt.
För snillet är dock ofta detsvåraste lätt,
och Herr Fogelberg har på ett öfverraskan-
de sätt löst problemet. Hans Odin är ingen
Grek, ingen Romare, ansigtet bär stämpeln af
ägta Göthiskt ursprung, men oakadt typent
för denna folkstams drag är så väsendtli-
gen allt hvad man vanligen kallar Antiken
och vänjt sig att uteslutande tillägga egen-
skapen af ren form, tro vi dock ingen skall
finnas som saknar nämnde egenskap i detta
förträffliga hufvud. Vi ha hört anmärkas
att ansigtet skulle vara för litet köttigt och
derigenom utseendet för mycket åldradt;
men utivycket af en Nordisk kämpa-Kon-
ung, af en Scandinavisk Jupiter Olympicus,
krafver otvifvelaktigt den grad af kantig-
ket, af stränghet 1 konturen, — om vi få
nyttja detta uttryck, — som utmärka hela
denna figur. Den ädla, mildt hvälfda pan-
nan, fri från hvarje skugga af oro eller mö-
da, ålevger ullfyllest den friska, oförgängliga