- Catastrophen.
Det vår sent på qvällen, Duverger ord-
nade några papper. Alfred gick tankfull
omkring i rummet.
Se så, sade Gubben, mitt öde må blifva
hvilket som helst, jag skall ej erkänna mig
skyldig. Ett obefläckadt samvete inger
mod, min son; det lärer oss att trotsa ond-
skans biltraste anfall, De må döma mig
till galererna; med upprätt hufvud går jag
mitt öde till mötes.
Man bultar på dörro, ev gevaldiger vi-
sar sig. Förklaringen var ganska kort.
Då Gubben erfor att de Gatry var arre-
sterad, blef han stum ef förvåning. Al-
fred gissade att alltsammans kunde vara
verkan af en i lagom tid förrådd -hem-
lighet. .
Båda följde gevaldigern till Police-Mä-
starn, der Gatrys brott och planer full-
komligen uppdagades, Ännu samma af-
ton fipgo båda återvända hem; Gubben
erhöll dessutom försäkran att hans syssla
efter honom skulle tillfalla hans fosterson,
Ännu samma gväll beväpnade Alf: ed sig
med tn notbok, såsom respass, och flög till
Pauline som stod färdigkladd till en bal
Utan undseende. för en toilette, som kostat
henne så mycken möda, tryckte han till
sitt bröst sin sköna beskyddarinna, som
alldeles icke fann något olämpligt i detta
något lilliga sätt att betyga sin tacksam-
het.
ännu samma qväll tryckte Pauline, un-
der dansen, Prins Rohans hand, och hvis-
kade till bonom: Jag. tackar er, ni har
gjort en god gerning.
Ännu samma qgväll låg Prinsen vid Ma-
damwe Pompadours fötter. under orden:
Ni är en enhgel; man måste tillbe Er.
Ännu samma qväll förvam Ludvig den
förde i sin älskarinnas armar, att goda
gerningar bafva sin lön med sig.
j