ALFRED.
Scener ur hoflifvet i Ludvig XPV-.s tid.
Bokhållaren.
Intet hopp mera framsuckade den gam-
le Duverger med döende stämma och ned-
föll i en ländstol. Sedan fyratio år var
han bokförare vid Marine-Departementet,
Han hade adopterat en fattig enkas son,
den han begagnade som skrifvare och äm-
nade testamentera sin lilla förmögenhet.
Alfred älskade sin välgörsre och dennes
sorg försatte bonom i förtviflan; men han
hede lofvat att icke bryta ut. Stum fä-
stade han sina blickar på den djupt för-
krossade gubben, och stora tårar rullade
utför hans kinder — den enda gärd hans
välgörare tillät bonom offra åt den grufti-
gå belägenhet hvåri denne såg sig försatt,
Men i samma må. lugnet återvände i
Bokhållarens själ, bemägtigade sig harmen
den unge mannens. llan telade om att
gt till Cardinal Bernis, att kasta sig för
onungens fötter, ..,.
Stackars gosse svarade honom Duver-
ger, det vore att störta dig, utan att fräl-
sa mig, Min förföljares spioner omgifva
detta hus, Det gäller mitt lif och ditt.
I morgoa kl. 10 måste renskriften af detta
bref bäras till Herr Gatry, detta bref som
han sjelf skrifvit; derefter måste jag stiga
i en diligence och lemna Frankrike — el-
ler är jag kl. 11 arresterad såsom statsfånge.
Och hvad blir ett beslut, frågade Al-
fred oroligt,
En man af heder bar intet vel. I mor-
gon skall jag vara i rättvisans händer;
men oskulden skydde mig om den förmår;
åtminstone skall jog, om också brottet tri-
umpberar, gö utan samvetsqval. Hvad jag
eger i contanter skall förslå för dina be-
hof, ända till dess du kan hbafva bunnit
förskoffa dig en oberoende ställning medelst
ditt erbete. Alfred, du skall aldrig upp-
höra att vara hederlig karl, Är det icke
så? — Nå, min vän, ver lugn, åervänd
till ditt arbete, jag behöfver vara ensatn.
Alfred gick ut, nedtryckt af smerte. Due-
verger, som 20såg sig i en döendes belär
genhet, gick att ordna sina papper
SS EVER RE ee
Bureauchefen.
Herr de G atry bade litsom alla dena ti-
den, equipage och ev malmgård.
Se här bved som tilldregit sig vemma
morgoa Dyss. före den eocen vi här ofven.
skildrat,
Bokbållogen fick, så snert hon heostit
Till embetsrummet, befollaning utt begifte sig
i Chefeds cabinett. Berr år Getry, ensom
med gubben, skötteglen för dörrem, föll
till hans fötter och bjöd hosem sextiotusen
francs, för det han skulle fly öfver grän-
gen, efter att hofva renskrifvit ett bref
hvars concept han framräckte, och hvaruti
Duverger erkände sin brottslighet. - Detia
var den oecda utväg den brottslige de Ga-