försäkrå, och de skola ändtligen n5dgas tiga
eller en gång verkeligen handla, eller, hvad
som ålminstone med de Franska Ministrar-
ne vore Önskligast, aflägsna sig från en plats
der phraser och intet annat än phraser så
länge hållit dem uppe.
Polen skall utan tvifvel djupt känna den-
na smärtande kränkning af dess national-
känslaz; men om, såsom Ryssarne försäkra,
de-öfverrellt gå dessa befriare till mötes, och
förbauna dem som vilscfört dem, så skola
de utav tvifvel kyssa den hand som tuktat
dem och tacka Ryssarne som så verksamt
arbetat på att bibringa dem sin upplysning,
och kurera dem för all otidig sjelfkänsla.
Skulle deremot de Ryska underrättelserna
härutinnan vara otillförhtliga (och de äro
som man veticke alltid lika infatllibla som
autocraterne sjelfve) skulle Polackarne, öf-
vermannade men ej öfvervunne, ännu i si-
na bojor hysa samma högsinta, orubbliga
tänkesätt som hittills utmärkt dem, då
skall denna namn-förödmjukelse synas dem
värre än ett nederlag, och göra hvarje
försoning mellan segrare och besegrade o-
Huruvida Ryssarne handlat — icke rält,
derom kan ej blifva fråga — men klokt att
uppstegra till denna ytterlighet en oförson-
lighet hvars vanmakt åtminstone för ögon-
blicket, synes för dem vara ett högst njut-
ningsfullt skådespel, — derom finnes ännu
blott eu som kan yttra sig: det är Gudin-
nan Nemesis, och hon tiger, dock som vi
hoppas — icke evigt.
4.